Noosa. Mest en strand. Lite shopping i centrum. En nationalpark där man kan sevilda koalor. Hade kunnat vara helt underbart. Om det hade varit sol det vill säga. Men vad gör man i en badort ifall himlens blåa färg helt dolts av moln och tung tropiskt regn hänger i luften? Ja, ett förslag kan ju vara att hyra en bil och köra planlöst någonstans. Eller skråla svenska sånger högt med tondöva röster för en av Australiens up-and-coming sångare. Eller både och.
Efter att ha kommit till Noosa, ätit, fikat, shoppat, undersökt stranden, fått gratis middag, gått på hostelbarens fluro-party och sjungit israleliska sånger första dagen kände vi att vi gjort stadens molniga aktiviteter. Så när vi vaknade på onsdag morgon till mörka, tunga, heltäcknade moln kändes det läge att dra fram Lonely Planet och finna oss en plan. Vid frukostbordet, häpna över mängden Nutella den tyska tjejen mittemot hade på sin kritvita toast, träffade vi Mick. En australienare som tydligen var i Noosa för att spela i baren på kvällen. Han bjöd på vindruvor och vann med andra ord snart vår vänskap. Så när han ville följa med på dagens äventyr kändes rätt okej. Först erbjöd han sig att köra den 6e personen i sin van ifall vi inte fick plats i en hyrbil men då Maria och Cattis bestämde sig för att stanna hemma och chilla tog vi honom istället som chaufför i vår hyrbil. Helt rätt val då han förutom vänstertrafisk-kunskaper stod för GPS och laptop. Vi hade med andra ord inte lämnat Noosa utan honom. Vi åkte till Emundi markets, spelade digiridoo (eller hur auborginernas musik-rör stavas), drack ginger beer, åt bratwurst, drack kaffe, köpte glashjärtan och tittade på alla möjliga saker. Regnet öset ner när vi åkte och vad då? Varför inte en regnskog eller vattenfall? Mot Kondalilla falls! Väl framme såg vi dock att vi tagit fel väg och istället för att komma till vattenfallet kommit till en sjö. Jaja, ett bad i alla fall. Hajk genom regnskog tog oss till sjön som skiftade lite i brunt. Men badas skulle det! Jag, Fia och Mick hoppade vi, tog en klättring över blöta stenar (alltid smart att klättra runt på blöta klippor i bikini, mina blåmärken säger allt) och simmade in en liten grotta en bit bort.Väldigt fantomen av oss.
Med allt blött (eftersom det tydligen inte finns en torr plats i regnskogen där det öser ned, inte heller där vi lagt våra saker) påbörjade vi resan hem. Mick tog "the scenic route" den här gången (killen körde fel igen) men snart var vi hemma i värmen igen. Innan dess skulle han dock göra en paniksväng av vägen skrikandes och dra bort något från hans fot. LEECH! Blogigel. Plötsligt känner även Fia hur det kryper mellan tårna och ser sin nya vän. Blodet sprutade när Mick ryckte bort den lille krabaten. Hon har fortfarande ett sår efter sin lille kompis tänder.
På kvällen skulle vår nya vän alltså spela och det dröjde väl inte mer än 2 rader innan vi insåg hur pinsamt det var att vi fyra skrålat på med svensk Björn Rosenström mm hela dagen. Men en gitarr i famnen, bas under en fot, tamburing under andra och växlande sång och munspel var Mick tydligen rätt begåvad.. Ganska cool vän. Jag och Kristin fick varsin stubby coole (ölhållare) med micklindsay.com (där vi senare kunde gå in och stalka vår nya vän och se bilder. Nice!). Kvällen slutade på Noosas enda nattklubb Rolling Rocks med Babianen (som Kristin så snallt beskriver sitt ragg), reptilen (killen med hårfobi som rakar hela kroppen och har hud som känns somen reptil) och björnen (2.04 och stor) med andra. Nattmat på 7eleven och promenad hem.
Dag 2. Lika regnigt med idag med mindre fantasi så det blev en lugn dag på hostelet och en sväng till en iskall strand. Mick hade åkt men kommer förhoppningsvis och möter oss igen i Hervery Bay. Istället hängde vi lite med zootrion med spenderade mest dagen i en ormgrop i dubbelsängen i vårt rum. Återigen hostelbar på kvällen men en lugn kväll. Förutom Kristin och Ida som tydligen givit sig ut på skogspromenad efter jag och Fia gått hem och nästintill fastnat i jordens största spindelnät. Sjukt.
Nu sitter vi på väg till Rainbow Beach och möjligen ett skydive. Ifall molnen spricker upp. Det återstår att se. Sedan väntar världens största sandö - Fraser Island!
No comments:
Post a Comment