Efter ett mindre lyckat Rainbow Beach kom vi till Hervey Bay och genast kändes livet lite bättre. Vi måste väl faktiskt erkänna att vi alla är mer eller mindre stadsflickor. Vi tycker om när det finns saker att göra. Vi vill ha lite affärer att titta i. Vi vill finna andra aktiviteter än endast film ifall det regnar. Och framförallt känner vi inte att ställen som airlie beach och brisbane är för pretentiösa. Men så har vi inte heller dreds eller gillar att röka på. Hur som, i Hervey Bay verkade det finnas butiker, matställen (Subways mmm mums!) och grejer att göra. Men lite hann vi utforska eftersom vi redan en halvtimme efter ankomst till Nomads hostel skulle samlas i TVrummet för att få viktig info om Fraser-resan och träffa de resterande 2 i vår bil - en tysk vegeterian (Connie) och en 31årig spanjorska som tagit paus från sitt liv i Madrid (Monica). Kvällen gick åt till att köpa mat, goon, packa ocjh göra oss redo för uppstigning kl 06.00 och 4WD på sand och gropiga vägar. Jag och Cattis myste dock ner oss i hennes säng och läste på nedersidan av översängen. Kul men lite sjukt att läsa om andra som bott i samma säng och gjort samma sak som vi nu gör.
Söndag. I WANNA GIVE YOU A CALL skrålar högt kl 6 och vi börjar dagen med en 45min säkerhetsfilm hur man kör på sand.. Innan frukost! Behöver svepa en påse chips för att överleva. Packa in i bilen, klassisk bacon-ägg-frukost-sub från Subways och halv 10 off! Mot paradiset!
Fraser var helt underbart! Sötvattensjöar med så rent vatten att det var drickbart. Vita stränder med oändligt blått hav utanför. Regnskog där syrsorna spelade högt så vår radiolösa bil fylldes med musik. Öken där gul, svar och vi sand låg omvaranatt och klippor skapas av sanden som packas så kompakt kompakt. Dagtid studsade vi fram på leriga sandvägar eller rusade på strändernas motorvägsliknande längder. Vadade i sötvattenfloder, såg sköldpaddor, badade i sjöar, havspooler, stod på berg och såg sköldpaddor, hajar och rockor simma runt i vattnet nedanför. Att aborginerna kallar Fraser paradiset är inte svårt att förstå. Kvällstid myste vi på Nomads camp. Alltid 2 grupper samtidigt som lagade mat, lekte lekar, satt runt elden och drack sig roliga. Därför lyckades vi matcha att träffa Helena och Max vår andra kväll som var deras första eftersom de åkte på resan efter oss. Vi lekte också banan-och-äpple-leken med vår guide och fick lite för mycket info på Never have I ever. Runt lägret sprang dingos (vildhundar) runt och letade mat och därför fick man inte gå på toaletten eller någonstans utan antingen en vän eller en pinne. För apport eller fight var lite oklart. Jag blev tillsagt att ta med mig pinne för min morgonpromenad på stranden dag 3 (efter min och Marias busiga kväll). Jättemärkligt att springa runt på en strand med världens största pinne i handen.
En jättesköldpadda på stranden
Överlag har Fraer verkligen något av resans höjdpunkt. Alla andra bilar tyckte dock att vi 6 tjejer var lite konstiga som aldrig kunde sitta still, aldrig vara tysta, aldrig låta bli att klänga eller hoppa på varandra. Och alltid sjunga högt i bilen och även på väg ut. Vad vår tyska och spanjorska tyckte som tvingades leva med oss i 3 dagar är lite osäkert men vi tvingades ju också leva med dem. Trots lammkött, galen bilkörning och sittsovning i bilen. Men roligt hade vi. Och att köra bilen var dödskul! Ska köpa mig en cool bil när jag blir stor.
No comments:
Post a Comment