Town of 1770 - en smak av riktigt backpackerliv

Efter fallskärmshoppning och Hervey Bays ensamma stränden tog vi oss vidare norrut. Den första stad som bara vi 3 skulle komma till och utforska själva. Självklart hade vi inte bokat något men tanke på hur planerade vi alla 3 är, så där stod vi mitt ute i ingenstans, nära en polisstation när varmt tropiskt regn började dugga på oss och våra väskor. Hade fått en rekommendation om Cool Bananas och började så vandra i vår jakt att finna rätt. 300 meter på en väg, fråga några, jaha fel håll, vända. Nästa väg. Mot stranden. Fråga ett gäng på en balkong, de visste inte. Fortsätta gå. Fråga en kille på gatan. Jaha, fel väg igen. Han lovade att följa oss och ta en genväg så vi skulle slippa gå hela vägen tillbaka och börja om. Upp på en annan väg och för att tysta Cattis Pavarotttväska om aldrig slutar skrika tog stackarn 22kg-kofferten i handen och ledde vägen till "genvägen". Att korsa någons tomt. Super med dragväska att släpa hjulen över gräs och jord. Jaja, vi kollade aldrig i dagsljus sen. Hoppas det inte blev några märken, haha.

Cool Bananas visade sig vara det coolaste hostelet någonsin. Ägaren Greg konstant speedad på livet som mellan bordstorkning och dahu-barlekar berättade historier om när han var ung och backpackade i Sverige, lyckades få bo i en takvåning på strandvägen och langa vip-band till alla dåtidens bästa clubbar. Världens softaste man! Och han gav oss 2 dollars rabatt på rummet för att vi letat så efter hostelet med våra väskor och allt. Snällt.

Stämningen på Cool Bananas var allt man vill ha som resande. Chill. Mycket avslappnat folk. Hängmattor man kan ligga och chilla i. Body-board-brädor man fick låna gratis. Rent. Superfräscht. Med en gammal liten gubbe som lagade chokladcrepe och sålde för 3 dollar en kväll. En bar där 6packen öl var billigare än bottleshopsen men man fick fortfarande dricka sitt eget (däribland det älskade goonet).

Den stora höjdpunkten i 1770: Scooteroos! Minimotorcyklar som man kör runt på en eftermiddag och ser hela Agnes Water och Town of 1770. Man får skinnjacka, hjälm med flammor på och feta tatueringar om man vill. Stencoolt! Turen avslutas vid östkustens enda solnedgång över havet och potatowedges. Vi hade turen att få en cloudset som de kallar det. Mindre sol och mer moln. Men fint ändå.

Jag på motorcykel


I övrigt var 1770 en chill period då vi kanske för första gången kändes oss som riktiga backpackers. Låg på stranden, chillade på hostelet, kollade på film då det regnade, lyckades få en man att göra hopprep åt mig och Kristin så vi kunde sätta upp ett träningspass. Hängde på hostelet på kvällarna, lagade middag, chillade med de som bodde och jobbade där. Fick veta lite för mycket privat om Alex som mer än gärna bjuder på det. Stod på huvudet, lekte flygplan, ja allt det där vi gör när vi får leka fritt. Det enda som kanske skulle kunna vara lite ostabilt var hur vi skulle ta oss från den lugna, lilla underbara staden. Vi får väl se hur det går.