Det bästa med att vara ute och resa kan ju vara den distans man på något sätt får till sitt vanliga liv. Allt där hemma sätts ju på paus och för en liten stund kan man vara vem som helst - på en annan plats, med ett annat liv. Det har jag verkligen känt här down under. Hemma kan man sällan stanna upp och fundera eftersom man är så uppe i vad man gör och att ständigt fortsätta framåt så till slut vet man kanske inte ens om det är rätt håll man springer åt längre. Här kan man fundera mycket på vad man faktiskt vill, utan att kunna påverka det praktiskt. Ingen betygshets, inga ansökningar, inga krav. Man kan sätta upp visioner och ta tag i att försöka nå dem när man kommer hem.
Det sköna är att jag kommit fram till att jag tror jag springer åt rätt håll. Jag gillar mitt liv hemma. Mina vänner, skolan, mitt framtida jobb och det faktum att jag kommer fortsätta ha paus i ett år till i Uppsala. Sjukt ändå, jag älskar ju att resa, festa, se världen. Men samtidigt ser jag verkligen fram emot att komma hem. Att fortsätta det liv jag lämnade. Men också att bygga nytt. Mitt enda orosmoment är sommaren. Skulle vara supercoolt att åka till någon emerging market och jobba där några veckor. Men jag skulle nog också bara vara i Stockholm och hänga med alla. Vi får se. Allt det där, med ansökningar och krångel tar vi nästa år, tillbaka i Sverige. Nu ser jag Brisbane! Hej svejs!
No comments:
Post a Comment