Byron Bay. Vad som skulle vara östkustens bästa festställe har blivit invaderat av små tassar. 17- och 18-åringar som just tagit studenten och samlats för att festa sönder en vecka. Första kvällen såg vi 2 tjejer strippa till bara trosor. Men sen blev vi känt med några av de festligaste 18åringarna på vårt hostel, Kristin smakade lammkött och vi är numera benämnda som gamla får. Detta har hänt:
Tidigt söndag morgon rullade den röda Greyhoundbussen in i Byron, släppte av 6 trötta flickor som vilsna började leta efter Nomads blå kamel. Väl funnet hade vi 6 timmar att döda innan check-in, vilket snabbt beslutades skulle spenderas i sovande tillstånd i hostelets stora soffor. Soft. 6 pers dorm som hittat eftersom det betydde eget rum som senare skulle bli känt av housekeeping som "uh, messy..".
Kvällen infann sig och dags att utforska det beryktade nattlivet. Glada i hågen efter att fått gratis-inträdes-armband begav vi oss till Cheeky Monkies för middag och fest. Börjar bra: 2 dollar curry kändes som en värd middag. Men väl sittandes med maten framför oss började kvällens underhållning. Heads or tails-lek på scenen. Vad som brukade vara en dryckeslek men gjorts om till stripplek pga minderåriga i lokalen. De deltagande valde krona eller klave, progamledaren flippande myntet och de förlorande fick ta av sig ett plagg. Till slut stod 2 tjejer i endast trosor på scenen, flippade en sista gång och den ena vann en resa till Surfers Paradise - 1,5 h busstur bort. Måste kännas värt att finnas topless på foton för..
Hur som, vi kände rent spontant att Cheeky Monkies publik inte riktigt var i linje med oss så vi rörde oss vidare till Beach Hotel. Bättre folk men efter 13 timmars buss och ett par timmars soffsömn tog vi en hyfsat tidig kväll för att ladda inför veckans strapater.
Måndag. Strandhäng på en blåsig strand. Promenad till strandens ena ände med ett utkikstorn. Beach-babing i vattenbrynet. Sen kom lite regn så en tacos på OzyMex (jordens bästa taco-snabbmat-ställe), shoppingrunda efter saronger och bikinis och fik-mys. Nytt försök till utgång på kvällen. Det var nu vi lärde känna hostelets schoolis. Vad som skulle vara lugn vykortsskrivning på gården blev svenskalektioner, förbättringtips inför europa-resor och hårbedömningar (tydligen är sverige även kallat no-hair-land). Med en goonbox några timmar senare fortsatte festligheterna då Kristin kom på att små tassar har väldigt mjuk hud, Matt fick veta hur man ska klä sig i Europa, den lilla asiaten lärde sig "du är sexig" och vi fick alla veta att Kristin är fantastisk rolig att erbjuda pengar för utmaningar. Party-rundan visade vad staden har att erbjuda - Beach Hotel, Lala Land, Cocamangas. Men bäst av allt var efterfest i korridoren. Här kan endast censurerade foto förtella vad som skett.
Tisdag. När vi vaknar är det molningt igen. Vid frukost spricker det upp något, som beräknat. Men till skillnad från andra dagar håller det fina vädret inte denna förmiddag och snart drar regnet in. En kaffe på Aquarius (ett hostel som förbjudit schoolies - sweet), regnet drar förbi och vi beger oss ut på tur - den obligatoriska promenaden till The Lighthouse, Byron största turistattraktion bortsätt från ständerna. Promenaden dit var vacker utan dess like. Stig hela vägen längs kusten, utsikt över långtsträckande vita stränder med oändligt mycket hav utanför och en och annan båt försvinnande vid horisonten. Vågor som slår över klippor, glasklart vatten som låter skymta botten och alger långt där nere, allt rakt nedanför oss från ett berg som stupar rakt ner i havet. Ovanför kommer subtropisk regnskog med palmer och granar om vartannat. Helt plötsligt kommer ett piggsvin vandrande över stigen jag och ida går över. Ett sånt litet igelkottsliknande djur som vi klappade på zooet. Helcoolt att se det på riktigt. De finns alltså vilda. Utsikten från fyren var helt klart värd den hårda vadträning som km av trappor och backar krävt. Och en paus med glass, kaffe och lunch på caféet med hela NSW kustlinje nedanför unnade vi oss i solen. Vägen ner av ännu bättre. Förutom det faktum att det nu gick nedför (sweet) fick vår promenad nu inslag och lek och klättring. På sådana utflykter som man inser hur otrolig naturen i Australien är och att vi omöjligen hade kunnat vara i Europa. Klättra upp på en hög sten precis där havet börjar, se enorma vågor slå över klipporna, känna vattenstänket i ansiktet och smaka saltet. Oslagbart en dag i slutet av november. Från klipporna gick vi till en skyddad strand och lekte i vattnet. Stå på häder, ligga i vattenbrynet, kasta skor, hjula, bada, leka, ta kort och få färg av den varma sol som nu stekte hett. Något vi alla kommer att minnas lång tid. Och ta bilderna av Fia som självklart hade superkameran med sig! Beach-babing! Tror jag kommer behöva göra ett kollage eller mängder av tavlor när jag kommer hem!
På kvällen försökte vi undvika schoolies genom att gå till Aquarius bar (hostelet som bannlyst schoolies). Men när baren stängde och vi fick erbjudande om gratis inträde på Cheeky tog jag och Cattis ändå chansen. Måste ju testa. Och överraskande nog var det över förväntan. Barnen måste bege sig någon annanstans efter 12 för Cheeky var fullt av andra folk, mycket roligare och vi fick uppleva dess rätta anda med bra musik och dans på bord och stolar. Mycket lyckat. Speciellt för Cattis som smakade sin första Tim Tam på kvällens nattemat.
Onsdag. SOL! Strandhäng. Underbart! Utnyttjade vår nyfunna Lonley Planet och gjorde plan för vår fortsatta resa. Bokade Fraser mm och tog ytterligare en kväll på Cheeky, efter dilemma-förfest med Kristins norska vänner.
Torsdag. Dags för tur! Jag, Ida, Kristin och Fia åker till knarkar-byn Nimbin och tittar på den "avslappnade atmosfären". Hur kul som helst. Färden dit i en buss som verkar varit äldre än vad jag är, en klassisk rökare framför som sysslar med allt från sovning till frukost till tandtråd till kartiongritning av bergen på färden. Hysteriskt roligt. Bäst att han hade yllestrumpor och kängor som han snabbt tog av sig och ut kom en halv sandstrand. Och att han ramlade till i alla kurvor och kom åt Ida precis bakom. Nimbin levde upp till sitt rykte. Aldrig sett så många gamla hippies på ett och samma ställe. Målningar på gatorna, en man som knackar runskrift-liknande bilder i sandsten, ett hippiemuseum som är gratis och överallt små affärer med alla möjliga oklara saker. Mycket hemmagjort och konstnärligt. Vi fick också gratis lunch av poliserna i staden som haft BBQ och köpte oss varsin fin sarong innan vi återigen satte oss på den skumpiga bussen och sov en sväng på vägen hem genom vackra highlands landskap. Busschaffören hade berättat att många människor snabbt blir förälskade i Nimbin och stannar. Till skillnad från vår uteliggare-likande vän som inte var med på bussen tillbaka, kände vi att vi kanske inte var de personerna. På samma sätt som vi varken köpte cookies eller rökning av de många halvsmidiga försäljare på gatorna. Men som Ida sa "den här staden kan faktiskt vara något av det sjukaste jag har sett" - alltså något väldigt kul att göra.
Väl hemma tog vi en tidig middag från OzyMex (mini-nachos, mums) och satte oss på stranden i solen och bara njöt av livet. En liten öl på Beach Hotel innan vi gick hem för en tidig kväll med packning och chill.
Så det var ungefär allt som hänt i Byron värt att berätta (och säkert lite till). Nu sitter vi återigen på en buss, denna gång på väg till Surfers Paradise. Ska vara känt som Australiens Miami. Spännande spännande..!
No comments:
Post a Comment