Det bästa med att vara ute och resa kan ju vara den distans man på något sätt får till sitt vanliga liv. Allt där hemma sätts ju på paus och för en liten stund kan man vara vem som helst - på en annan plats, med ett annat liv. Det har jag verkligen känt här down under. Hemma kan man sällan stanna upp och fundera eftersom man är så uppe i vad man gör och att ständigt fortsätta framåt så till slut vet man kanske inte ens om det är rätt håll man springer åt längre. Här kan man fundera mycket på vad man faktiskt vill, utan att kunna påverka det praktiskt. Ingen betygshets, inga ansökningar, inga krav. Man kan sätta upp visioner och ta tag i att försöka nå dem när man kommer hem.
Det sköna är att jag kommit fram till att jag tror jag springer åt rätt håll. Jag gillar mitt liv hemma. Mina vänner, skolan, mitt framtida jobb och det faktum att jag kommer fortsätta ha paus i ett år till i Uppsala. Sjukt ändå, jag älskar ju att resa, festa, se världen. Men samtidigt ser jag verkligen fram emot att komma hem. Att fortsätta det liv jag lämnade. Men också att bygga nytt. Mitt enda orosmoment är sommaren. Skulle vara supercoolt att åka till någon emerging market och jobba där några veckor. Men jag skulle nog också bara vara i Stockholm och hänga med alla. Vi får se. Allt det där, med ansökningar och krångel tar vi nästa år, tillbaka i Sverige. Nu ser jag Brisbane! Hej svejs!
Sunday, November 28, 2010
Surfarnas paradis - legend eller myt?
Nu sitter jag alltså på bussen från Surfers Paradise till Brisbane. Två dagar och en natt har spenderats i vad som skulle vara Australiens Miami. Party capital of Australia. En stad som aldrig sover och där husen når till himlen. Vid första anblick såg det helt fantastiskt ut -milslång vit sandstrand så långt ögat räckte åt båda håll, enorma hotellkomplex och höghus, gator späckade med shopping och mat samt ett parisehjul och andra häftga utsmyckningar. Vi spenderade dagen på stranden, gick lite i affärer, köpte en bysdress och gick till vårt mysiga (?)20personersdorm och fixade oss inför kvällen. De var när vi gick ut vi såg dem. Små, många, överallt och utan att kunna fly ifrån dem. Schoolisarna. Fylla, alldeles för lättklädda 17-18åringar som bara kommit till Surfers för en sak - festa så mycket som möjligt och djura så mycket som möjligt. Hade vi trott att Byron var illa hade vi inte ens sett början. Efter en 10 dollar biff till middag på en irlänsk bar de flesta småbarn inte än hittat (alltså med andra ord en oas) försökte vi oss ändå på att gå till en bar. Helt fel. Staden hade säkart kunna vara en fantastisk feststad i vanliga fall men nu -no no. Vi gladde oss otroligt att vi inte gått på försäjningen av club-rundor som en tjej försökt sälja på oss tidigare och tog istället första taxi från Surfers till förorten Broadbeach. Taxichaffören - likt oss - var förfärad över alla barn på gatorna men berättade att det bara blir värre - det var inte ens fulla än. Trots att de sprang runt utan skor, red på varandras axlar och sjöng högt.
Broadbeach var mer i vår smak. Mysigt, fortfarande med Miami-känsla men nu utan hets och småungar. En bar med live-musik, en runda på alla klubbar och barer vi rekommenderats men trots det en tidig kväll. Vi ville spara oss till en bättre utgång i Brisbane där MIchael och hans vänner lovat att guide oss genom stadens nattliv.
På vägen hem tog vi oss åter en promenad för att titta på barnen och oj vad glada vi var att vi endast tagit en natt i Surfers. Kände att vi inte ens gjort oss förtjänt av t-shirten "I survived Schoolies 2010" för det gjorde vi ju inte - vi dog och rymde. Tack och lov!
Dag 2 gick vi åter till stranden, fick lite sol, försökte bättra på brännan men jag tror jag nått någon slags maxgräns eller mättnad. Nu solar jag bara för att hålla kvar den gyllenbryna färgen och få till den här permanenta brännen Irding berättat uppstår i Australien. Om Surfers Paradise verkligen var ett paradis för surfare kan vi inte säkert säga eftersom vi inte surfade själva. Men av vågorna att döma - herregud jag har aldrig sett något liknande. Om man faktiskt kunnat ta stora vågor och ställa sig upp hade det säkert varit underbart. Vi nöjde oss med att bada till midjan och ändå bli omkullslagna i de starka strömmarna. Väldigt kul dock! En fruktinhandling på Woolworth och sen till busstationen för att gå på 20-i-2-bussen mot Brisbane. Där vi nu sitter. Förresten har vi hört att det är 10 minus och snö hemma. Känns då helt okej att ha 1 månad och 10 dagar kvar av högsommar och sol :) På nästa bussfärd skriver jag om Brisbane!
Broadbeach var mer i vår smak. Mysigt, fortfarande med Miami-känsla men nu utan hets och småungar. En bar med live-musik, en runda på alla klubbar och barer vi rekommenderats men trots det en tidig kväll. Vi ville spara oss till en bättre utgång i Brisbane där MIchael och hans vänner lovat att guide oss genom stadens nattliv.
På vägen hem tog vi oss åter en promenad för att titta på barnen och oj vad glada vi var att vi endast tagit en natt i Surfers. Kände att vi inte ens gjort oss förtjänt av t-shirten "I survived Schoolies 2010" för det gjorde vi ju inte - vi dog och rymde. Tack och lov!
Dag 2 gick vi åter till stranden, fick lite sol, försökte bättra på brännan men jag tror jag nått någon slags maxgräns eller mättnad. Nu solar jag bara för att hålla kvar den gyllenbryna färgen och få till den här permanenta brännen Irding berättat uppstår i Australien. Om Surfers Paradise verkligen var ett paradis för surfare kan vi inte säkert säga eftersom vi inte surfade själva. Men av vågorna att döma - herregud jag har aldrig sett något liknande. Om man faktiskt kunnat ta stora vågor och ställa sig upp hade det säkert varit underbart. Vi nöjde oss med att bada till midjan och ändå bli omkullslagna i de starka strömmarna. Väldigt kul dock! En fruktinhandling på Woolworth och sen till busstationen för att gå på 20-i-2-bussen mot Brisbane. Där vi nu sitter. Förresten har vi hört att det är 10 minus och snö hemma. Känns då helt okej att ha 1 månad och 10 dagar kvar av högsommar och sol :) På nästa bussfärd skriver jag om Brisbane!
Bland lammkött, knarkare och uppnosiga apor
Byron Bay. Vad som skulle vara östkustens bästa festställe har blivit invaderat av små tassar. 17- och 18-åringar som just tagit studenten och samlats för att festa sönder en vecka. Första kvällen såg vi 2 tjejer strippa till bara trosor. Men sen blev vi känt med några av de festligaste 18åringarna på vårt hostel, Kristin smakade lammkött och vi är numera benämnda som gamla får. Detta har hänt:
Tidigt söndag morgon rullade den röda Greyhoundbussen in i Byron, släppte av 6 trötta flickor som vilsna började leta efter Nomads blå kamel. Väl funnet hade vi 6 timmar att döda innan check-in, vilket snabbt beslutades skulle spenderas i sovande tillstånd i hostelets stora soffor. Soft. 6 pers dorm som hittat eftersom det betydde eget rum som senare skulle bli känt av housekeeping som "uh, messy..".
Kvällen infann sig och dags att utforska det beryktade nattlivet. Glada i hågen efter att fått gratis-inträdes-armband begav vi oss till Cheeky Monkies för middag och fest. Börjar bra: 2 dollar curry kändes som en värd middag. Men väl sittandes med maten framför oss började kvällens underhållning. Heads or tails-lek på scenen. Vad som brukade vara en dryckeslek men gjorts om till stripplek pga minderåriga i lokalen. De deltagande valde krona eller klave, progamledaren flippande myntet och de förlorande fick ta av sig ett plagg. Till slut stod 2 tjejer i endast trosor på scenen, flippade en sista gång och den ena vann en resa till Surfers Paradise - 1,5 h busstur bort. Måste kännas värt att finnas topless på foton för..
Hur som, vi kände rent spontant att Cheeky Monkies publik inte riktigt var i linje med oss så vi rörde oss vidare till Beach Hotel. Bättre folk men efter 13 timmars buss och ett par timmars soffsömn tog vi en hyfsat tidig kväll för att ladda inför veckans strapater.
Måndag. Strandhäng på en blåsig strand. Promenad till strandens ena ände med ett utkikstorn. Beach-babing i vattenbrynet. Sen kom lite regn så en tacos på OzyMex (jordens bästa taco-snabbmat-ställe), shoppingrunda efter saronger och bikinis och fik-mys. Nytt försök till utgång på kvällen. Det var nu vi lärde känna hostelets schoolis. Vad som skulle vara lugn vykortsskrivning på gården blev svenskalektioner, förbättringtips inför europa-resor och hårbedömningar (tydligen är sverige även kallat no-hair-land). Med en goonbox några timmar senare fortsatte festligheterna då Kristin kom på att små tassar har väldigt mjuk hud, Matt fick veta hur man ska klä sig i Europa, den lilla asiaten lärde sig "du är sexig" och vi fick alla veta att Kristin är fantastisk rolig att erbjuda pengar för utmaningar. Party-rundan visade vad staden har att erbjuda - Beach Hotel, Lala Land, Cocamangas. Men bäst av allt var efterfest i korridoren. Här kan endast censurerade foto förtella vad som skett.
Tisdag. När vi vaknar är det molningt igen. Vid frukost spricker det upp något, som beräknat. Men till skillnad från andra dagar håller det fina vädret inte denna förmiddag och snart drar regnet in. En kaffe på Aquarius (ett hostel som förbjudit schoolies - sweet), regnet drar förbi och vi beger oss ut på tur - den obligatoriska promenaden till The Lighthouse, Byron största turistattraktion bortsätt från ständerna. Promenaden dit var vacker utan dess like. Stig hela vägen längs kusten, utsikt över långtsträckande vita stränder med oändligt mycket hav utanför och en och annan båt försvinnande vid horisonten. Vågor som slår över klippor, glasklart vatten som låter skymta botten och alger långt där nere, allt rakt nedanför oss från ett berg som stupar rakt ner i havet. Ovanför kommer subtropisk regnskog med palmer och granar om vartannat. Helt plötsligt kommer ett piggsvin vandrande över stigen jag och ida går över. Ett sånt litet igelkottsliknande djur som vi klappade på zooet. Helcoolt att se det på riktigt. De finns alltså vilda. Utsikten från fyren var helt klart värd den hårda vadträning som km av trappor och backar krävt. Och en paus med glass, kaffe och lunch på caféet med hela NSW kustlinje nedanför unnade vi oss i solen. Vägen ner av ännu bättre. Förutom det faktum att det nu gick nedför (sweet) fick vår promenad nu inslag och lek och klättring. På sådana utflykter som man inser hur otrolig naturen i Australien är och att vi omöjligen hade kunnat vara i Europa. Klättra upp på en hög sten precis där havet börjar, se enorma vågor slå över klipporna, känna vattenstänket i ansiktet och smaka saltet. Oslagbart en dag i slutet av november. Från klipporna gick vi till en skyddad strand och lekte i vattnet. Stå på häder, ligga i vattenbrynet, kasta skor, hjula, bada, leka, ta kort och få färg av den varma sol som nu stekte hett. Något vi alla kommer att minnas lång tid. Och ta bilderna av Fia som självklart hade superkameran med sig! Beach-babing! Tror jag kommer behöva göra ett kollage eller mängder av tavlor när jag kommer hem!
På kvällen försökte vi undvika schoolies genom att gå till Aquarius bar (hostelet som bannlyst schoolies). Men när baren stängde och vi fick erbjudande om gratis inträde på Cheeky tog jag och Cattis ändå chansen. Måste ju testa. Och överraskande nog var det över förväntan. Barnen måste bege sig någon annanstans efter 12 för Cheeky var fullt av andra folk, mycket roligare och vi fick uppleva dess rätta anda med bra musik och dans på bord och stolar. Mycket lyckat. Speciellt för Cattis som smakade sin första Tim Tam på kvällens nattemat.
Onsdag. SOL! Strandhäng. Underbart! Utnyttjade vår nyfunna Lonley Planet och gjorde plan för vår fortsatta resa. Bokade Fraser mm och tog ytterligare en kväll på Cheeky, efter dilemma-förfest med Kristins norska vänner.
Torsdag. Dags för tur! Jag, Ida, Kristin och Fia åker till knarkar-byn Nimbin och tittar på den "avslappnade atmosfären". Hur kul som helst. Färden dit i en buss som verkar varit äldre än vad jag är, en klassisk rökare framför som sysslar med allt från sovning till frukost till tandtråd till kartiongritning av bergen på färden. Hysteriskt roligt. Bäst att han hade yllestrumpor och kängor som han snabbt tog av sig och ut kom en halv sandstrand. Och att han ramlade till i alla kurvor och kom åt Ida precis bakom. Nimbin levde upp till sitt rykte. Aldrig sett så många gamla hippies på ett och samma ställe. Målningar på gatorna, en man som knackar runskrift-liknande bilder i sandsten, ett hippiemuseum som är gratis och överallt små affärer med alla möjliga oklara saker. Mycket hemmagjort och konstnärligt. Vi fick också gratis lunch av poliserna i staden som haft BBQ och köpte oss varsin fin sarong innan vi återigen satte oss på den skumpiga bussen och sov en sväng på vägen hem genom vackra highlands landskap. Busschaffören hade berättat att många människor snabbt blir förälskade i Nimbin och stannar. Till skillnad från vår uteliggare-likande vän som inte var med på bussen tillbaka, kände vi att vi kanske inte var de personerna. På samma sätt som vi varken köpte cookies eller rökning av de många halvsmidiga försäljare på gatorna. Men som Ida sa "den här staden kan faktiskt vara något av det sjukaste jag har sett" - alltså något väldigt kul att göra.
Väl hemma tog vi en tidig middag från OzyMex (mini-nachos, mums) och satte oss på stranden i solen och bara njöt av livet. En liten öl på Beach Hotel innan vi gick hem för en tidig kväll med packning och chill.
Så det var ungefär allt som hänt i Byron värt att berätta (och säkert lite till). Nu sitter vi återigen på en buss, denna gång på väg till Surfers Paradise. Ska vara känt som Australiens Miami. Spännande spännande..!
Tidigt söndag morgon rullade den röda Greyhoundbussen in i Byron, släppte av 6 trötta flickor som vilsna började leta efter Nomads blå kamel. Väl funnet hade vi 6 timmar att döda innan check-in, vilket snabbt beslutades skulle spenderas i sovande tillstånd i hostelets stora soffor. Soft. 6 pers dorm som hittat eftersom det betydde eget rum som senare skulle bli känt av housekeeping som "uh, messy..".
Kvällen infann sig och dags att utforska det beryktade nattlivet. Glada i hågen efter att fått gratis-inträdes-armband begav vi oss till Cheeky Monkies för middag och fest. Börjar bra: 2 dollar curry kändes som en värd middag. Men väl sittandes med maten framför oss började kvällens underhållning. Heads or tails-lek på scenen. Vad som brukade vara en dryckeslek men gjorts om till stripplek pga minderåriga i lokalen. De deltagande valde krona eller klave, progamledaren flippande myntet och de förlorande fick ta av sig ett plagg. Till slut stod 2 tjejer i endast trosor på scenen, flippade en sista gång och den ena vann en resa till Surfers Paradise - 1,5 h busstur bort. Måste kännas värt att finnas topless på foton för..
Hur som, vi kände rent spontant att Cheeky Monkies publik inte riktigt var i linje med oss så vi rörde oss vidare till Beach Hotel. Bättre folk men efter 13 timmars buss och ett par timmars soffsömn tog vi en hyfsat tidig kväll för att ladda inför veckans strapater.
Måndag. Strandhäng på en blåsig strand. Promenad till strandens ena ände med ett utkikstorn. Beach-babing i vattenbrynet. Sen kom lite regn så en tacos på OzyMex (jordens bästa taco-snabbmat-ställe), shoppingrunda efter saronger och bikinis och fik-mys. Nytt försök till utgång på kvällen. Det var nu vi lärde känna hostelets schoolis. Vad som skulle vara lugn vykortsskrivning på gården blev svenskalektioner, förbättringtips inför europa-resor och hårbedömningar (tydligen är sverige även kallat no-hair-land). Med en goonbox några timmar senare fortsatte festligheterna då Kristin kom på att små tassar har väldigt mjuk hud, Matt fick veta hur man ska klä sig i Europa, den lilla asiaten lärde sig "du är sexig" och vi fick alla veta att Kristin är fantastisk rolig att erbjuda pengar för utmaningar. Party-rundan visade vad staden har att erbjuda - Beach Hotel, Lala Land, Cocamangas. Men bäst av allt var efterfest i korridoren. Här kan endast censurerade foto förtella vad som skett.
Tisdag. När vi vaknar är det molningt igen. Vid frukost spricker det upp något, som beräknat. Men till skillnad från andra dagar håller det fina vädret inte denna förmiddag och snart drar regnet in. En kaffe på Aquarius (ett hostel som förbjudit schoolies - sweet), regnet drar förbi och vi beger oss ut på tur - den obligatoriska promenaden till The Lighthouse, Byron största turistattraktion bortsätt från ständerna. Promenaden dit var vacker utan dess like. Stig hela vägen längs kusten, utsikt över långtsträckande vita stränder med oändligt mycket hav utanför och en och annan båt försvinnande vid horisonten. Vågor som slår över klippor, glasklart vatten som låter skymta botten och alger långt där nere, allt rakt nedanför oss från ett berg som stupar rakt ner i havet. Ovanför kommer subtropisk regnskog med palmer och granar om vartannat. Helt plötsligt kommer ett piggsvin vandrande över stigen jag och ida går över. Ett sånt litet igelkottsliknande djur som vi klappade på zooet. Helcoolt att se det på riktigt. De finns alltså vilda. Utsikten från fyren var helt klart värd den hårda vadträning som km av trappor och backar krävt. Och en paus med glass, kaffe och lunch på caféet med hela NSW kustlinje nedanför unnade vi oss i solen. Vägen ner av ännu bättre. Förutom det faktum att det nu gick nedför (sweet) fick vår promenad nu inslag och lek och klättring. På sådana utflykter som man inser hur otrolig naturen i Australien är och att vi omöjligen hade kunnat vara i Europa. Klättra upp på en hög sten precis där havet börjar, se enorma vågor slå över klipporna, känna vattenstänket i ansiktet och smaka saltet. Oslagbart en dag i slutet av november. Från klipporna gick vi till en skyddad strand och lekte i vattnet. Stå på häder, ligga i vattenbrynet, kasta skor, hjula, bada, leka, ta kort och få färg av den varma sol som nu stekte hett. Något vi alla kommer att minnas lång tid. Och ta bilderna av Fia som självklart hade superkameran med sig! Beach-babing! Tror jag kommer behöva göra ett kollage eller mängder av tavlor när jag kommer hem!
På kvällen försökte vi undvika schoolies genom att gå till Aquarius bar (hostelet som bannlyst schoolies). Men när baren stängde och vi fick erbjudande om gratis inträde på Cheeky tog jag och Cattis ändå chansen. Måste ju testa. Och överraskande nog var det över förväntan. Barnen måste bege sig någon annanstans efter 12 för Cheeky var fullt av andra folk, mycket roligare och vi fick uppleva dess rätta anda med bra musik och dans på bord och stolar. Mycket lyckat. Speciellt för Cattis som smakade sin första Tim Tam på kvällens nattemat.
Onsdag. SOL! Strandhäng. Underbart! Utnyttjade vår nyfunna Lonley Planet och gjorde plan för vår fortsatta resa. Bokade Fraser mm och tog ytterligare en kväll på Cheeky, efter dilemma-förfest med Kristins norska vänner.
Torsdag. Dags för tur! Jag, Ida, Kristin och Fia åker till knarkar-byn Nimbin och tittar på den "avslappnade atmosfären". Hur kul som helst. Färden dit i en buss som verkar varit äldre än vad jag är, en klassisk rökare framför som sysslar med allt från sovning till frukost till tandtråd till kartiongritning av bergen på färden. Hysteriskt roligt. Bäst att han hade yllestrumpor och kängor som han snabbt tog av sig och ut kom en halv sandstrand. Och att han ramlade till i alla kurvor och kom åt Ida precis bakom. Nimbin levde upp till sitt rykte. Aldrig sett så många gamla hippies på ett och samma ställe. Målningar på gatorna, en man som knackar runskrift-liknande bilder i sandsten, ett hippiemuseum som är gratis och överallt små affärer med alla möjliga oklara saker. Mycket hemmagjort och konstnärligt. Vi fick också gratis lunch av poliserna i staden som haft BBQ och köpte oss varsin fin sarong innan vi återigen satte oss på den skumpiga bussen och sov en sväng på vägen hem genom vackra highlands landskap. Busschaffören hade berättat att många människor snabbt blir förälskade i Nimbin och stannar. Till skillnad från vår uteliggare-likande vän som inte var med på bussen tillbaka, kände vi att vi kanske inte var de personerna. På samma sätt som vi varken köpte cookies eller rökning av de många halvsmidiga försäljare på gatorna. Men som Ida sa "den här staden kan faktiskt vara något av det sjukaste jag har sett" - alltså något väldigt kul att göra.
Väl hemma tog vi en tidig middag från OzyMex (mini-nachos, mums) och satte oss på stranden i solen och bara njöt av livet. En liten öl på Beach Hotel innan vi gick hem för en tidig kväll med packning och chill.
Så det var ungefär allt som hänt i Byron värt att berätta (och säkert lite till). Nu sitter vi återigen på en buss, denna gång på väg till Surfers Paradise. Ska vara känt som Australiens Miami. Spännande spännande..!
Thursday, November 25, 2010
13 timmars hud mot hud - och 3 veckor i sydney recap
Så jag har ju varit lite halvt oaktiv på bloggen på senaste tiden. Mycket annat roligt att sysselsätta sig med här nere, tentaperiod, first-class solning, festa ut sydney ordentligt och boka resan norrut. Där vi nu befinner oss, 840 km norr om Sydney, i den lilla backpackerorten Byron Bay! Efter 13 timmar nattbuss, en busschafför som tror att syrsor äter kristna och en ordentlig nattspärr har vi kommit fram. Nomads hostel. Klockan är halv 9, jag och Maria sitter på gården medan de andra gått till affären för att finna mat. Vi har påbörjat det riktiga backpackerlivet. Med matvaror i det gemensamma köket och allt!
Men vad har egentligen skett sedan sist? Jag och Kristin kom på på bussen att vi måste skriva ner allt vi gör för att minnas själva. Så här kommer en snabb recap av de senaste veckorna.
Efter Halloweenfesten hos Norge, efterfest hos Börge och Jonas, jordens bästa pizza från Bondi Hotel, övernattning, blåmärken, Whos line is it anyway, bacon och ribbe och en dusch för att eliminera diverse blodrester och mindre charmerande dofter gick jag och kristin på födelsedagsfest på Tamarama Surf club. Men detta har jag redan förtellt.
Veckan efter
Tentaperioden har börjat. Hela veckan måste halvdant spenderas med att börja plugga inför våra 4 tentor. Men fördelen med att bo på Bondi är att man faktiskt kan plugga i solen. Gräset är att rekommendera men sanden funkar - speciellt om man ska ta badpaus och leka lite i vågorna. Fast lite skoj har vi ju faktiskt ändå hunnit med. Mamma och pappa - ni behöver inte läsa om ni inte vill veta vad som sker utöver skolan i tentaperioden. Detta är ju för att vi ska minnas själv. Kom ihåg att jag med all säkerhet klarat alla kurser!
Horse racing tisdag. Champagnefrukost hos Börge och Jonas, en heldag med Norge, Melbourne Cup på racingbanan Royal Randwick i Sydney, Ingvill vinner 50 dollar på loppets mest otippade vinnare. Jag förlorar 5 på hästen som kommer allra sista i loppet. Kristin och Cattis möter upp till förfesten innan efterfesten. Cattis påbörjar vad som skulle bli slutet av nunneperioden. Efterfest hos Börge och Jonas.
Beach Road onsdag (såklart). Kristin träffar en cowboy - med hatt och stövlar. Vi träffar Kalmar-tjejerna från Whitsundays.
Fredag: Drittrötta. Myskväll hemma med Kristin och Maria. Klassisk tjejkväll.
Lördag. Vi måste ju ta igen det här med helgkväll hemma. Funkar inte. Så vi har en klassisk kose-öl-kväll (alltså garanterad katastrof). Popcornmys hemma hos Ingvill, en snabbis på Bondi Hotel, oklar hemmafest på Beach Road med Tom och Woofie, efterfest hos Tom (eller?) och uppvaknande 6 timmar senare med en omåttlig värk i höften. Söndagen får spenderas på stranden utan skolböcker. Taquitos på Bondi Taco, världens sötaste kille (dock med helt renrakade ben - konstigt) och hans vän joinar bordet. Märkligaste grejen - de har varit på samma fest igår. Synd att vi inte såg dem.
Ännu en vecka senare.
Nu har faktiskt också tentorna börjat. Onsdag, torsdag och 2 på måndag. Vi måste alltså plugga duktigt. Bara en liten paus får plats. Beach Road onsdag (såklart). Födelsedagsbarnet Benny är där. Och Swan. Han är skyldig mig en morphsuit.
Helgen - vi pluggar typ. Fredag tas en liten paus för Tacos och film hos Jonas. Har hört att man ändå inte borde plugga efter 8 på kvällen. Världens sämsta film. Se aldrig "Made" gjord av Vince Vaughn (?). Lördag smiter jag lite på dagen och leker - sen blir det moln vid 3 (som alltid den här våren) och på kvällen lär vi oss Man Accoutning.
Söndag - nu måste vi lära in 2 kurser. Inomhusplugg.
Sista veckan i Sydney!
Måndag - vi tentar. Jag och Maria har våra 2 tentor på samma tid och måste skriva i ett clash-room. Första tentan kl 9.20, 2 timmar. Sedan får vi instängda i ett rum med 30 andra med tentakrockar, äta vår medhavda mat, inte prata med någon, bli eskorterade till toaletten och inte gå ut. Ett underbart sätt att ladda upp för nästa tenta kl 13.50. Men plötsligt slår klockan 16.00 vilket bara betyder en sak: SOMMARLOOOOOOOOOOV! Inget ansvar, inga måsten, inget annat än kul fram till 11 januari när Uppsalas nollning börjar. Då jag flyttar in i Ellies säng. På vägen hem stannar jag och Maria i Junction och inhandlar 3 flaskor bubbel och chirre - nu blir det skräpfest. Allt som har med Uni of Sydney att göra - SKRÄP!
På kvällen landar Ida och Fia, förstärkning till team scandinavia. Efter att ha hämtat dem på flygplatsen och lämnat dem på Lamrock Hostel joinar jag de andra (Norge) hos Börge och Jonas. Med en flaska bubbel i handen går jag mot ytterligare en kose-öl (med andra ord katastrof) med Kristin, Kristin, Ingvill, Börge, Jonas och Felix. Gymastik, Dirty Dancing hopp och lyft, kroppsklätterövningar, stå-på-huvudet-konster, nattligt bad, klädstöld, sängflyttning och kollektiv övernattning. Alltid lika mysigt hos Börge och Jonas.
Med nya gäster i Sydney finns det ju vissa måsten. Operahuset och Harbour Bridge. Jag, Ida och Fia spenderar alltså tisdagen i Circular Quey och ser operahuset från alla möjliga vinklar. Från gångvägen, från bron, på nära håll, från Botaniska trädgården och från vattnet när vi tar färjan hem till Watsons Bay och Bondi. Great! Sen måste vi ju testa Taco-Tuesday. Inte lika nice som man kunnat tro tyvärr.
Onsdag måste vi syssla med lite praktiskt saker, typ skicka hem klädpaket. Men det gör inget eftersom det ändå är rätt dåligt väder. På kvällen är det vår sista Beach Road. En öl på Icebergs, inomhusgrill, förfest hos oss, Beachy med alla vi känner, mellanfest hos Jonas, Bondi Hotel och efterfest. Bästa inslaget: Bill och Rohan har hyrt 3 stora hus i Byron på nyår så jag, och Beata och Kalle om de vill, ska gå på nyårsfest med Aussies! Perfekt!
Torsdag. Strandhäng. Carlys fest på kvällen. Oklart hus. Polisen kommer. Alla måste gå. Typiskt. Istället Kings Cross. Teapots. 90talsmusik på övervåningen. Han utan tand. Haha.
Fredag. Dags att vara turister igen. Jag, Fia och Ida åker till Featherdale Wildlife Park och klappar koalor och matar kängrur.
Sista kvällen i Sydney. Martin Place Bar med Lisa, Jeremy och de. Fringe Bar. Mellanfest hos Jeff. The Passage i Kings Cross. Matpaus på Subways. Möter upp med Lina, Sanna och de norska på Flinders Bar. Kristin kommer dit med de danska. Lars är inte där. Vi åker hem vid 4. Matefterfest hos oss med Lina och Sanna. Lina upptäcker hur roligt det kan vara att hysteriskt hoppa på alla insekter på golvet. Barfota. Vi länsar kylen och frysen.Makromicka? Mikromacka? Makromocka? Gott!
Och sedan hade vi en sista dag i Sydney. Strålande sol, efter 3 timmars sömn, packande och lagring av saker hos Dan, Carina eller Lisa chillar vi bara på stranden. Hur vackert är inte Bondi? Vårt hem i 4 månader. Det är ändå ganska lång tid. Jag måste tillbaka och visa allt för Beata och Kalle.
Och nu sitter vi här. Halv 11 i Byron Bay, i sällskapsrummet på Nomads Hostel, och väntar på att få vårt rum. 6 tjejer utspridda och sovandes i sofforna. Fleecefilten är min bästa vän. Tyvärr är det inte fint väder men det ska vara strålande sol resten av veckan i alla fall. Tror det här kommer bli alldeles utmärkt.
Uppdaterar hur Byron varit på nästa busstur. Alltså den 90 min långa 10.00-bussen till schoolisfyllda Surfers Paradise fredag morgon! Puss och tjo!
Men vad har egentligen skett sedan sist? Jag och Kristin kom på på bussen att vi måste skriva ner allt vi gör för att minnas själva. Så här kommer en snabb recap av de senaste veckorna.
Efter Halloweenfesten hos Norge, efterfest hos Börge och Jonas, jordens bästa pizza från Bondi Hotel, övernattning, blåmärken, Whos line is it anyway, bacon och ribbe och en dusch för att eliminera diverse blodrester och mindre charmerande dofter gick jag och kristin på födelsedagsfest på Tamarama Surf club. Men detta har jag redan förtellt.
Veckan efter
Tentaperioden har börjat. Hela veckan måste halvdant spenderas med att börja plugga inför våra 4 tentor. Men fördelen med att bo på Bondi är att man faktiskt kan plugga i solen. Gräset är att rekommendera men sanden funkar - speciellt om man ska ta badpaus och leka lite i vågorna. Fast lite skoj har vi ju faktiskt ändå hunnit med. Mamma och pappa - ni behöver inte läsa om ni inte vill veta vad som sker utöver skolan i tentaperioden. Detta är ju för att vi ska minnas själv. Kom ihåg att jag med all säkerhet klarat alla kurser!
Horse racing tisdag. Champagnefrukost hos Börge och Jonas, en heldag med Norge, Melbourne Cup på racingbanan Royal Randwick i Sydney, Ingvill vinner 50 dollar på loppets mest otippade vinnare. Jag förlorar 5 på hästen som kommer allra sista i loppet. Kristin och Cattis möter upp till förfesten innan efterfesten. Cattis påbörjar vad som skulle bli slutet av nunneperioden. Efterfest hos Börge och Jonas.
Beach Road onsdag (såklart). Kristin träffar en cowboy - med hatt och stövlar. Vi träffar Kalmar-tjejerna från Whitsundays.
Fredag: Drittrötta. Myskväll hemma med Kristin och Maria. Klassisk tjejkväll.
Lördag. Vi måste ju ta igen det här med helgkväll hemma. Funkar inte. Så vi har en klassisk kose-öl-kväll (alltså garanterad katastrof). Popcornmys hemma hos Ingvill, en snabbis på Bondi Hotel, oklar hemmafest på Beach Road med Tom och Woofie, efterfest hos Tom (eller?) och uppvaknande 6 timmar senare med en omåttlig värk i höften. Söndagen får spenderas på stranden utan skolböcker. Taquitos på Bondi Taco, världens sötaste kille (dock med helt renrakade ben - konstigt) och hans vän joinar bordet. Märkligaste grejen - de har varit på samma fest igår. Synd att vi inte såg dem.
Ännu en vecka senare.
Nu har faktiskt också tentorna börjat. Onsdag, torsdag och 2 på måndag. Vi måste alltså plugga duktigt. Bara en liten paus får plats. Beach Road onsdag (såklart). Födelsedagsbarnet Benny är där. Och Swan. Han är skyldig mig en morphsuit.
Helgen - vi pluggar typ. Fredag tas en liten paus för Tacos och film hos Jonas. Har hört att man ändå inte borde plugga efter 8 på kvällen. Världens sämsta film. Se aldrig "Made" gjord av Vince Vaughn (?). Lördag smiter jag lite på dagen och leker - sen blir det moln vid 3 (som alltid den här våren) och på kvällen lär vi oss Man Accoutning.
Söndag - nu måste vi lära in 2 kurser. Inomhusplugg.
Sista veckan i Sydney!
Måndag - vi tentar. Jag och Maria har våra 2 tentor på samma tid och måste skriva i ett clash-room. Första tentan kl 9.20, 2 timmar. Sedan får vi instängda i ett rum med 30 andra med tentakrockar, äta vår medhavda mat, inte prata med någon, bli eskorterade till toaletten och inte gå ut. Ett underbart sätt att ladda upp för nästa tenta kl 13.50. Men plötsligt slår klockan 16.00 vilket bara betyder en sak: SOMMARLOOOOOOOOOOV! Inget ansvar, inga måsten, inget annat än kul fram till 11 januari när Uppsalas nollning börjar. Då jag flyttar in i Ellies säng. På vägen hem stannar jag och Maria i Junction och inhandlar 3 flaskor bubbel och chirre - nu blir det skräpfest. Allt som har med Uni of Sydney att göra - SKRÄP!
På kvällen landar Ida och Fia, förstärkning till team scandinavia. Efter att ha hämtat dem på flygplatsen och lämnat dem på Lamrock Hostel joinar jag de andra (Norge) hos Börge och Jonas. Med en flaska bubbel i handen går jag mot ytterligare en kose-öl (med andra ord katastrof) med Kristin, Kristin, Ingvill, Börge, Jonas och Felix. Gymastik, Dirty Dancing hopp och lyft, kroppsklätterövningar, stå-på-huvudet-konster, nattligt bad, klädstöld, sängflyttning och kollektiv övernattning. Alltid lika mysigt hos Börge och Jonas.
Med nya gäster i Sydney finns det ju vissa måsten. Operahuset och Harbour Bridge. Jag, Ida och Fia spenderar alltså tisdagen i Circular Quey och ser operahuset från alla möjliga vinklar. Från gångvägen, från bron, på nära håll, från Botaniska trädgården och från vattnet när vi tar färjan hem till Watsons Bay och Bondi. Great! Sen måste vi ju testa Taco-Tuesday. Inte lika nice som man kunnat tro tyvärr.
Onsdag måste vi syssla med lite praktiskt saker, typ skicka hem klädpaket. Men det gör inget eftersom det ändå är rätt dåligt väder. På kvällen är det vår sista Beach Road. En öl på Icebergs, inomhusgrill, förfest hos oss, Beachy med alla vi känner, mellanfest hos Jonas, Bondi Hotel och efterfest. Bästa inslaget: Bill och Rohan har hyrt 3 stora hus i Byron på nyår så jag, och Beata och Kalle om de vill, ska gå på nyårsfest med Aussies! Perfekt!
Torsdag. Strandhäng. Carlys fest på kvällen. Oklart hus. Polisen kommer. Alla måste gå. Typiskt. Istället Kings Cross. Teapots. 90talsmusik på övervåningen. Han utan tand. Haha.
Fredag. Dags att vara turister igen. Jag, Fia och Ida åker till Featherdale Wildlife Park och klappar koalor och matar kängrur.
Sista kvällen i Sydney. Martin Place Bar med Lisa, Jeremy och de. Fringe Bar. Mellanfest hos Jeff. The Passage i Kings Cross. Matpaus på Subways. Möter upp med Lina, Sanna och de norska på Flinders Bar. Kristin kommer dit med de danska. Lars är inte där. Vi åker hem vid 4. Matefterfest hos oss med Lina och Sanna. Lina upptäcker hur roligt det kan vara att hysteriskt hoppa på alla insekter på golvet. Barfota. Vi länsar kylen och frysen.Makromicka? Mikromacka? Makromocka? Gott!
Och sedan hade vi en sista dag i Sydney. Strålande sol, efter 3 timmars sömn, packande och lagring av saker hos Dan, Carina eller Lisa chillar vi bara på stranden. Hur vackert är inte Bondi? Vårt hem i 4 månader. Det är ändå ganska lång tid. Jag måste tillbaka och visa allt för Beata och Kalle.
Och nu sitter vi här. Halv 11 i Byron Bay, i sällskapsrummet på Nomads Hostel, och väntar på att få vårt rum. 6 tjejer utspridda och sovandes i sofforna. Fleecefilten är min bästa vän. Tyvärr är det inte fint väder men det ska vara strålande sol resten av veckan i alla fall. Tror det här kommer bli alldeles utmärkt.
Uppdaterar hur Byron varit på nästa busstur. Alltså den 90 min långa 10.00-bussen till schoolisfyllda Surfers Paradise fredag morgon! Puss och tjo!
Ensam bra men tillsammans bäst
Något jag kommit på här i sydney är att det är superkul att bo tillsammans. Vi har ju bott 4 stycken på en väldigt liten yta och dessutom delst rum. Jag är ju kanske inte den person som brukar ha bäst humör på morgonen men det är ändå rätt mysigt att vakna flera stycken tillsammans. Fixa sig innan fest, chilla på myskväll, bara ta det lite lugnt tillsammans. Tror jag skulle vilja fortsätta i det här spåret. Så en plan vore att inte fixa något boende innan jag åker till uppsala utan istället försöka fixa det där. Hitta några sköna tjejer och hyra en stor lägenhet tillsammans. Vore faktiskt jättetrist att bo helt själv. Men hur mysigt det än varit att sova 60 cm från Kristin i 4 mån så tror jag ändå ett eget rum blir ett måste.
Subscribe to:
Posts (Atom)