Australienskt vildmarksliv - fast med toalett

Helgens strapatser började med lilla kattens födelsedag. Cat 23 år. En middag hemma hos james och Mike för att kunna fira henne kl 12, med ost, vin och goon pong. Bättre lek. Lite svårt att veta om det var fest eller bara middag när middagen är stående och goonen en huvudattraktion, men vi, Sanna, James, Mike och Mikes vänner Sebastian är gästerna. Men hur som, en bättre lek med boll och goon (fork and spoon).

Fredag morgon inleddes med chokladtårta, glass, jordgubbar och norsk födelsedagsvisa för födelsedagsbarnet. Och kaffe såklart eftersom det var Cattis som fyllde år. Läsa lite till tentan i sängen medan de andra hurtbullarna gick ut och sprang, brunch med Lisa, plugga lite på min favoritplats i solen först på baksidan av vårt hus och sedan på baksidan av Bondi Paviollionen (där alla ryska män spelar oklara kortspel och skriker då och då till på ryska). Surf session i spöregn och en snabb visit till livräddarna för att hälsa på Harris och inse att hans stora förälskelse i Cattis inte riktigt passerat. Men eftersom kyssar inte passar sig i drypande våtdräkt med en okänd livvakt i life guard tower på Bondi fick förälskelsen också fortsatta vara obesvarad. Sedan var det dags att göra oss ordning inför kvällen.

Middag på ThaiTerrific, en BYO (bring your own drinks) restuarang på curlewis street där en utsökt Mussaman Curry serverades, med Lambo och den Australiensiska motsvarigheten stod för underhållningen:
Here to Cattis, she's true blue,
She's a drunken, through and through.
She's a basterd, so they say,
She tried to go to heaven but she went the other way.
DOWN, DOWN, DOWN, DOWN.... och drinken went down Cattis hals.
Fortsättning till Beach Road och sedan Ivy i stan. Lika bra när man ändå kört lambo med rödvin att ta vara på kvällen.

Kl 9 stod vi upp (vaknade vi fast på norska som numera gäller i mitt rum) för att packa inför campingen som skulle avgå kl 10. Road trip med Willie Billie (Bill) och Rohan till nationalparken som skulle bli vårt hem det närmaste dygnet. Efter att ha löst ölbrist, matinköp, ett punkterat däck och vägbeskrivningssvårigheter rullade vi in på Freemans camping och satte upp våra tält. Försökte oss på en surf på stranden men gav snabbt upp eftersom vinden gjort vågorna tokiga, med brytningar åt alla håll och kanter. Inte alls nice clean ways som vi lärt oss är de man vill ha. Sådana som kommer en och en, har vinden rakt mot sig så de håller sig stående rätt länge innan de bryter i en fin, surfvänlig vinkel nedåt. Så var det alltså inte på den näst intill ödelagda men massiva stranden som vi var på (det skulle ta 3 timmar att gå från ena sidan till den andra). Istället gick jag och Kristin på promenad på stranden och titta på en man som fiskat en stor fisk han skulle äta till middag och två stycken som letade sandmask. Sandmask kan ju vara det äckligast djuret någonsin: halvmeter långa maskar som bor i sanden och sticker upp huvudet precis där vattnet rinner tillbaka efter en stor våg, alldeles hårda på ryggen som små ormar. Sjukt fula faktiskt.

Efter surfen tog vi en solnedgångsöl på klippan Wubung bay dit man behövde klättra för att ta sig. Hur fint som helst, och solnedgången över Australiens avlägsna landskap var blande det vackraste jag sett. Särskilt när himlen färgades oändligt många färger och allt var tyst och stilla förutom ett och annat gjort som gjorde små välkomna ljud. Middagstid då solen gått ner och då var det dags för en australiensisk klassisker: BBQ! Kött, korv, bröd, sallad och massa ölindränkt lök. Löken verkar vara en stor favorit och grillad med massa öl ska tydligen vara det bästa. Jag som inte är jordens fan av lök smakade dock inte, men Kristin vittnar om att det var gott. Kvällen spenderades sedan med en brasa på stranden (bra med eld för att värma upp det kalla land som vi är i), grillade marschmallows och chillade innan vi kröp in i tälten och somnade sjukt gott.

Dag 2: vaknade i ett kokande tält runt halv 9. Bra kontrast dock mot kvällen som varit kall att solen strålade och pojkarna som sovit i sina bilar redan vaknat (förutom Hamil och Curt, men Stevo som inte sovit alls satt fint på en stol). Ett frukostbröd och sedan 5 min bilfärd till Fraizer Beach för att fånga lite vågor. Nice clean ways och näst intill hela stranden och vattnat för oss själva. Ibland kan man ju inte låte bli att bara älska det här landet. Vi börjar till och med bli lite bättre på att surfa. Nu när man lyckas fånga en bra våg och ramlar av kan man i alla fall känna hur det skulle ha varit att stå. Med det är de stora. Vi börjar bli kungar på att fånga små och vitvattenvågor. Nu behövs bara lite mer balans, lite mer paddlingmuskler på armarna och lite snabbare upphopp så kommer vi vara kungar i vattnet. Typ. Det var världens bästa dag, med lunch-grillning, soljäsning efter lunchen (varför nu min hud hettar av brunbränna och håret börjar bli platina) och en eftermiddagssurf igen på Fraizer. Då testa vi även Bill och Rohans hårda brädor, något vi kommer göra mer av tror jag.

Nu är jag helt färdig av allt vildmarksliv, men vilken underbar helg! Vi måste försöka lämna Sydneys storstadsliv lite oftare! Känna på vad det riktiga Australien har att erbjuda. Så mycket underbart! Och sjukt många sandslottsbyggen!