Morphing around

En av Australiens roligaste grejer som måste komma till Sverige - Morphsuits!



Jag var med Dan från vår accountingklass på födelsedagsfest för en Australienare (Ben) på Tamarama Life Saving Club igår (han är livräddare och sjukt bra på surfing - nice!). Halvvägs in i festen har födelsedagsbarnet och hans gäng (the Wolfpack) bytt om och springer nu runt som Morphs. En stund inne men sedan ut på the Coastel Walk till alla turister. Bästa dräkterna någonsin! Man kan se igenom med och dricka genom dem. Vad mer kan man önska sig?? Jag måste köpa med en hem till Sverige!

Tentaplugg i solen

Så nu har vårt tenta lov börjat. Stuvac = study vacation. 10 dagar till första tentan; första onsdag, andra torsdag sedan lite plugg till och de två sista på måndagen efter, den 15e kl 12.00. Japp - två tentor på samma tid. Med andra ord en exam clash. Så jag och Maria är föremål för specialbehandling och kommer i princip spendera den dagen i ett specialrum med andra specialare. Första tentan halv 10, 2 timmar skrivtid, sedan 2,5 timmes paus där det finns tid att äta sin medhavda lunch och plugga på medhavda hard copies pluggmaterial till nästa ämne. Undra om vi ens kommer få prata med varandra under den tiden. Det visar sig. I övrigt känns pluggandet ganska lugnt. Vårt krav är ju att få godkänt på kurserna här nere, totalt 50% på kursens sammanlagda delar. Det betyder att vi inte kommer behöva godkänt på tentorna eftersom vi fått mer än 50% hittills. Här är poängen jag måste ta på tentan för att få godkänt i kursen totalt:

Financial Accounting: 13 av 50 = 26%
Management Accounting: 12,5 av 50 = 25%
Marketing Communications: 6,5 av 35 = 18,5%
Marketing Strategy and Plannning: 3,5 av 40 = 8,75%

Och snälla lärare har vi också. I den svåraste kursen, Financial Accounting har föreläsaren varit så snäll att berätta vad som kommer på tentan, exakt vad vi ska plugga på och typ vad svaret i stora drag borde innehålla. Detta är mina föreläsningsanteckningar från sista föreläsningen.



De på slidens med de röda ringarna är frågorna och i de gröna ringarna har jag panikantecknat allt föreläsaren sa för att få så bra pluggbas som möjligt. Tror det här kommer att bli den bästa tentaperioden någonsin faktiskt. Imorn är det Melbourne Cup och vi ska på horseracing i Randwick. Kanske spela lite och se om vi blir miljonärer.

Sa kan det ga en regnig sondag

Vaknade upp vid halv 1, Kristin hade lamnat min sang, i hennes lag borje och tva stora bokstaver hade blivit tillskott till inredningen pa Campbell Parade. ON eller NO. Beror pa hur man ser pa saken. Gardagens cose-ol blev visst mindre cos och mer morsamt. En kvall i Norges tecken. Svenska drickeslekar (skrik ett svenskt ord och drick), papper overallt och nagon slags irlandsk dans pa bordet. Nar Kristin entrar Borge och Jonas leilighet gar det tydligen alltid at granskaugen. Men jag kan numera imponera med nastan flytande kunskap i norska.

Roligast nagonsin var att Cattis och Maria hela morgonen gatt och funderat pa de mansskor som statt i hallen och var stangda dorr. Tills Kristin vaknat, meddelat att hon och jag sov i samma sang och att Borge sov sjalv i den andra. Och sedan lamnade hon mig for att inta Marias lamnade sang.

Eftersom det anda var regnit och kallt kandes det nice att sova till efter 12. Eftersom jag lovat Borge frukost (bacon och egg trodde han, grot apple och morot erbjod jag) och Maria var supersugen pa pannkakor borjade vi steka ala Cattis - sa hela lagenheten blir rokfylld. Men pannkaksfrukost blev det! Och sen var klockan 3. Managmentlaxan gjord (OJ vad forutseende) for att frigora en hel onsdag och sedan skulle vi ut och fika. Men eftersom tiduppfattningen var halvt om halvt var klockan tydligen 6 - middagstid. Maria var hungrig (hangry?) och fikat blev till middagsplaner. Supermysigt att ga ut och spontanata sondagmiddag. Pa Hurrican! Pastatt jordens godaste hamburgare - 300 gram kott och nice sas. Helt okej :)





Maria och Kristin at revbensspjall


En regnig sondagskvall kraver film sa vi gick till videobutiken och hyrde den tjejigast filmen vi hittade "Remember Me" men blev strax efter inbjudna att titta hos Borge och Jonas (efter att de lyft Kristins bannlysning) med potatedill, chokoklade och Cola.

Pannkaksfrukost, middag ute, film, gotte, 6 skandivanier i 2 minisma soffor, how i met your mother och lardomar om Norges galna studentfester pa russebussen. Tror inte vi hade kunnat laga en mysigare regnig sondag i landet som utger sig for att annars alltid ha sol. Digg!

En klassisk 21st

Lördag. Svinkallt. Mulet. Trötta. Kommit hem kl 5. Typ storm ute. Vad göra? Gosa ihop oss alla 4 i en av våra mysiga soffor (klassisk tvåsitsare från IKEA där 4 personer inte borde få plats) och titta på film. Te. Choklad. Varma täcken. The Notebook. Världens finaste film. Hur mysigt som helst. En bättre lördagsaktivitet en kall, mulen stormdag.

Men kl 4 tog vi oss i alla fall ut för att njuta av en 50 cents McDonaldsglass med Lina och Sanna, en gotterunda på IGA med Kristin och en öl på North Bondi RSL med Kristins norska kompisar Jonas och Börge. Jag har blivit kjempebra på att sjkönna norsk. Det enda vi inte riktigt förstod var när alla kl 6 ställde sig upp. Tills dela puben stirrade på oss och vi kände att det var läge att göra likadant. Tydligen något man gör varje dag kl 6 i hela Australien på rsl (returned and service league) klubbarna för att hedra alla som offrat sitt liv i krig och till sjöss. Väldigt fint faktiskt. Om man hade förstått vad som pågick då. Vi skulle sett solnedgången men helt plötsligt blev det bråttom att hinna hem för att fixa oss för kvällens fest - Harrys 21st i norra Sydney med tema suspenders (hängslen).

Efter att ha overvunnit en del hinder att ta oss dit och fatt vagbeskrivning av bade personal och kunder i en pizzera (med iPhone och turistkarta)kom vi till Harrys dar suspenders i alla farger harjade, ost och vin flodade, tartan bestod av smorbollar med chokladsas (cocks-on-rock?) och baren var fri. Igen, en super kvall dar batkontakter knots och vi fick skjuts hela vagen hem. SCORE!

Half the time sitting

Fredag kväll i Sydney. En sjukligt varm kväll. En historisk kväll. En kväll då snögubbarnas land visade sandslotten en liten del ovärdelig kultur. Sittning i svensk första klass.



Genom Cattis med sina uppsalarötter har vi lärt känna 2 läkare från Linköping som är här och forskar. Erik och Magnus. Och några av deras vänner. Tre år av deras läkarutbildning har snart gått och endast tre kvarstår innan de i vita rockar ska bege sig ut på sjukhusen i Sverige med stetoskåp runt halsen, sprutor i fickorna och en namnskylt där det står AT-läkare. Med andra ord är det halvtid i deras Linköpingsbaserade läkarstudier och detta bör firas. Troligen sätts en sittning upp i Linköping med dunder och brak, men i och med den något obekväma pendlingen mellan Sydney och Linköping, tyckte de att det hellre tog Linköping till Sydney. Så på fredagskvällen fick thairesturangen Crocodile Senior erfara något det aldrig gjort förrut. Svenska läkare med spexiga uppträdanden och över 30 pers från blandade nationaliteter som på långbord ljöd upp i högljudd sång på ett främmande språk. Helan går, Jag har aldrig varit på snusen (HALLELUJA), Till spritbutiken ränner jag och Feta fransyskor som trampar runt i druvor med svettiga fötter och vårtor. Och plötsligt skrek någon ut en fördom om läkare på engelska typ "Cheating with the nurses". Och så sjöngs det igen.

Uppsalalakare spexar


Maria fick en Australiensare till bordet


Cattis hade djupa diskussioner med the host himself (jag satt brevid den andra)


Efter en sittning måste man ha studentikås efterfest och vilket ställe är inte mer passande än Kings Cross? Så på Worldbar med liveband, flera dansgolv och en utmärkt mingel-uteplats träffade vi gamla och nya vänner, samt svingade våra lurviga som Erik så fint uttryckte det.



Sa fortsatte kvallen: Vi traffade Sutherland-Dave i kon in. Erik var super pa att dansa. Kristin traffade en kille fran Perth. Jag hangde med massa randoms. Maria kom vidare till andra rundan. Vi fick danska vanner. Cattis akte hem med Lina som hade halsfluss. Och jag och Kristin stod en halvtimme pa Oxfordstreet kl halv 5 och vantade pa en buss som skulle ga var 10e minut men aldrig kom. Vadret forandrades och det blev svinkallt. Slutsats - en battre kvall och en taxiresa till 58 Campbell Pde for att somna gott i en varm sang. Sweet as a nut!

Sven lagar pizza i vikingmiljö

Igår var vi på svensk pizzeria här i Australien. Riktig svensk pizza. Man hade kanske kunnat tro att pizza var italiensk och att svenskarna bara tagit deras koncept. Men så är det inte - svensk pizza existerar faktiskt. Köttpizza med bearnaisesås, kebabpizza med svensk kebabsås. PIZZASALLAD! Jag var tvungen att dela två med Peter för att få så mycket av det goda som möjligt och 3 timmar senare var jag fortfarande mätt till svimstadiet.



Denna vecka går i svenskt tecken. Svensk pizza igår, idag är det svensk sittning för läkarna som gått halva tiden i Linköping och mycket svensk realityserie i form av Kungarna på Tylösand. Kanske så att man snart borde bygga en snögubbe i sanden..?

Handels - en jämförelse

Det sägs ju att man ibland behöver komma bort lite för att uppskatta det man har. Ungefär så kan det vara att göra ett utbyte. I början är man helt hänförd av alla skillnader, allt verkar så spännande, ett nytt sätt att jobba, fler sorters människor, variation på uppgifter, vad folk läser, vad de ska bli (inte riktigt majoritet konsult/investmentbank i London här) och man tycker det är superintressant - på ytan. Sedan börjar man skrapa lite. Att läsa olika utbildningar betyder ju faktiskt också helt olika scheman och tider - därmed omöjligt att mötas upp för att faktiskt göra ett grupparbete face to face, inte via mejl. Att variationen på människor är stor betyder ju också att alla arbetar på väldigt olika sätt, har olika kunskap och har väldigt olika mål. Att läsa 4 kurser samtidigt utan någon som helst samarbete betyder att man kan läsa om samma teorier i 4 kurser och ha stora inlämningar och tentor samma dag. Och då inser man att det kanske inte är så dumt där med en plats där alla är hyfsat homogena, vet vart de vill (åt samma håll), vet hur man ska göra, har samma kunskap och framförallt typ samma schema.

Jag sitter i grupparbetesträsket här nere där det är 5 dagar kvar till inlämning av en 35% stor presentation och min grupp skulle kanske inte klassas som arbetsmyrornas hjältar. Är det för att vi ändå nästan är klara och bara ska finslipa lite? Inte riktigt, snarare precis börjat och ska nu försöka legitimera vad vi hittat på med vår marknadskampanj. Men vi har väl klara direktioner i alla fall? Testa en föreläsare som är jordens största idiot, en seminarielärare som inte får någon info eller har läst teorin i kursen och skriftliga instruktioner som kan betyda 1000 och en natt. Ville bara ge en liten påminnelse om att den skola vi går på - Handels - faktiskt inte är så dum ändå. Det krävdes ju att flyga till andra sidan jorden för att inse detta faktum, men här är det ändå. Men det största jag förstått, det är ju inte utbildningen i sig som är så storslagen hemma. Ganska mycket här hade kunnat implementeras med stor effekt hemma (mindre seminariegrupper fulla av diskussioner, interactiva föreläsningar, bra knytning till verkligheten, närvaropoäng på seminarier för bättre deltagande). Men folket, alla som läser där. Man kan i alla fall lita på att alla gör det de ska och försöker, inte maskar undan till största möjliga mån.

Så jag ville bara säga det - i jämförelse internationellt så har ni fett bra! Och jag saknar väldigt många av er. Också i andra sammanhang än skola!

En liten del av paradiset

Så från Brisbane flög vi vidare Proserpine, en liten liten håla cirka en timme utanför vägen till Whitsundays övärld - Arlie Beach! I Airlie spenderade vi en dag, eller egentligen mest en kväll, innan vi gick på the Atlantic Clipper, båten som sedan skulle bli vårt hem för de närmaste 3 dagarna. Kvällen bjöd på backpacker-liv på de enda uteställen som finns i Airlie, hostelbarerna. Vi lyckas dock bli vän med ett helt gäng trädgårdsmästare från resortön Hamilton Island - kontakter som senare skulle bli min räddning när Maria och Cattis flög hem 3 dagar innan mig. Hur som, en utgångskväll med besök på Airlies nattklubbar och många "mate-price" drinkar, eftersom trädgårdsmästarna självklart kände dem i baren.

Dagen efter låg i vid the lagoon - poolen som finns i Airlie eftersom de farliga stinger maneterna i havet kan skicka vem som helst till sjukhus. Och kl 3 steg vi på the Atlantic Clipper! 53 passagerare, 7 crew, en vattenrushkana ner i vattnet, hytter, fulla faciliteter med dusch och toa (tack och lov, vi tog ju till och med med oss hårfön) och massa, massa mat. 3 dagar då vi dök, snorklade, seglade, festade, stannade på Whithaven Beach (ni får googla bilder, när vi var där spöregnade det tyvärr) och bara njöt av det vackra Whitsundays.

Tillbaka i Airlie 3 dagar senare, efter ett morgon-dyk på barriärrevet, checkade vi återigen in på Magnums hostel och lyckades för första gången i Australien få ett dorm med festliga människor och inte bara trötta tyskor som reser ensamma och inte vill vara med på sociala aktiviteter. Här bodde en engelska och amerikanska som gärna delade allt (även min garderob) och 3 av deras engelska killkompisar. Med andra ord - ett perfekt dorm för lite goon-förfester. Första kvällen tillbaka var det avskedsfest med båten. Super eftersom det lyckades tima den enda kväll i veckan crewet var lediga och därmed en bättre fest.

Resten av veckan såg ut att bli i Airlie då alla utflykter till öar och liknande var svindyra (sjukt hur man i en backpackerstad kan ta flera 100 dollar, alltså över 1000 kr för en dag på några öar 30 min bort). Men sedan kom räddningen då vi övertalade en av crewmedlemmarna på båten, Braden, att ta med oss i sin bil på utflykt runt i områdena kring Airlie. Så onsdagen blev en försmak på vår kommande roadtrip till bad i vattenfall, klättring till toppen och trek i djungeln till vattenfallet blev till lugn liten bäck och sedan till den öde Dingo Beach. På vägen fanns mycket ingenting och en och annan påkörd känguru.

Lek på toppen av vattenfallet


På torsdagen åkte maria och cattis hem till sydney medan jag stannade med mike, en kompis från skolan. Men eftersom mike också skulle lämna lördag morgon tog jag tillfället i akt att se lite mer av Whitsundays och åkte på fredagen till Hamilton Island. En helg som insider på ön bjöd på utgång på Bohemian, fisketur (jag fångade en tropisk fisk!! Sweet lip), hotell-frukost och gokartkörning. Helt perfekt avslut på en underbar vecka!

Söndag gick flyget tillbaka, något försenat pga kaos i luftrummet i hela queensland då piloterna här tydligen inte lärt sig flyga i regnstorm. Med vad gjorde 45 min försening för lilla mig som ändå skulle spendera natten på Brisbanes flygplats. Kl 05.00 efter en halvdan natts sömn på en bänk i ankomsthallen flög jag vidare till Sydney och landade 07.30 i den stad jag nu ser som hemma. Under tiden jag varit borta har de ställt om klockan till daylight-savings (sommmartid) så det är en timmes tidsskillnad till queensland men också mycket ljusare på kvällen. Bättre tid för mer grillning! Shrimps on the barbe!

Hemmaspa

Vi har också sysslat med hemmaspa här i Bondi. Tror det endast krävs lite mer träning, sedan kan vi nog till och med ta betalt för det. Jag fick bli försökskanin att färga ögonfransarna.



Som sagt, kanske bara krävs lite mer träning..

På spåret

Okej, jag måste ju bli en bättre bloggare. Var precis inne och läste Marias blogg, och shit, hon skriver ju fler inlägg på en dag än jag gör per månad. Så ska försöka jobba på det där. Men det är lite svårt när jag konstant ligger efter. Så jag får väl försöka catcha upp lite först så ska vi se hur det går. Bloggdrottning nästa? Ja, då kanske jag skulle slippa välja vad jag ska syssla med nästa år i alla fall. Var inne och tittade på kurser på Uppsala Uni vad man kan läsa nästa termin. Och, OJ, vad mycket skit man kan läsa. Jag menar färoiska? Dinosariekunskap? Hur många läser det?

Hur som helst, vi har ju precis kommit hem från SPRING BREAK! 10 dagar i Queenslands Whitsundays. Segling, snorkling, dykning, vattenfall, öde stränder, paradisöar och Airlie Beach, jordens backpackerstad. Hur kan man inte längta tillbaka lite?

Resan började med ett nattåg till Brisbane. Maria och Cattis (som inte lika världsvant har rest över 5 dygn med tåg) tyckte 14 timmar sittande på tåg kändes långt så innan resande laddade vi upp med Subways footlong Pizza sub (såklart), kakor, frukt och choklad. På tåget fick vi vår första riktiga insikt om hur tjocka människor i det här landet egentligen är. Det är heelt sjukt. Roligast var helan och halvan bakom oss - världens minsta tant med grått hår och smal som en sticka brevid jordens största dam med kroppdelar som vällde ut på alla håll och kanter. Säkert 4 ggr större än den lilla tanten. Haha. De 14 timmarna flöt faktiskt på ganska snabbt när alla 3 fick 2 säten för sig själv så man kunde ligga i fosterställning. Eller ja, min andra halva togs ifrån mig vid kl 3 när en kille skulle gå på tåget mitt i natten och självklart sitta brevid mig. Fast jag ska kanske inte säga så mycket eftersom jag tagit hans plats från första början. Och snart vaknade vi upp i brisbane. Kl 06.30 rullade tåget in och så var det dags att upptäcka brisbane! Jag och Maria poserar vid floden som verkar finnas i alla städer förutom Sydney.



En pool att bada i för de som inte vill ge sig ner i floden. Uppmärksamma att de har livräddar vid poolen - flera stycken!!



Vid poolen fick det bli frukost - PANNKAKAOR! Mysigt cafe där man kunde sitta och titta på alla (?) som bada och livräddarnas stressiga vardag.



Eftersom natten på tåget kanske inte varit bäst ändå kändes det lägligt att efter frukost gå och vila i en park. Här fanns det ödlor.



Dagen fortskrev sedan men lite klänningsshopping, lunch på Vapiano (ja, det finns tydligen i Australien också, men vi har inte hittat någon i Sydney. Brisbane är kanske lite mer hippt ändå) och sedan gav vi oss iväg till flygplatsen för att flyga vidare till resans egentliga destination - The Whitsundays!

Men nu är det onsdag kväll, klockan är halv 8 och det kan ju endast betyda en sak - BEACH ROAD HOTEL! Och förfesten börjar i det blå grannhuset hos Lina och Sanna med ost, kex och vin. Javisst, sofistikerat ska det vara! Så berättelsen om the whitsundays får fortsätta en annan gång..