Så jag och Maria gick och skulle prova den här sittbrädan Racing mal. Tänkte att det skulle vara ett fantastiskt koncept, en surfbräda man bara ska paddla med och sätta sig knä. Men gissa vad - man behöver också massa massa muskler, för det är inte något nöje utan en hård tävlingssport och man ser fantastiskt rolig ut när man paddlar med rumpan i vädret. Så, hur nice det än lät, kommer det inte att bli en välbrukad badleksak i det här huset. Men - vi fick åka på en surf rescue bärda. Vilket leder in oss på mina och Cattis äventyr idag.
Efter att ha lekt bollekar med våra aussie-vänner på taket på surfklubben, lärt oss rimslang (som "wanna go for a papasmurf" och "jungel-gym"), ätit sjukt goda kycklingburgare med mycket ost och mayonäs, solat, och tappat en bikiniöverdel, satt jag och Cattis på stranden och skulle titta på de andra träna racing mals. Då kom livräddarna åkande förbi i sin bil och vinkade lite. Vi vinkade tillbaka och skrattade lite. De körde bort till norra Bondi, vände och kom mot oss igen. Vi skrattade lite mer - de är ju är ändå livräddare i en sjukt rolig liten bil (tänk golfbil). Då stannade han och undrade hur läget var och vad som är så roligt. Vi pratade lite och snart var i med i bilen - på väg till livräddartornet. Där inne har de sjukt roliga grejer - massa kameror som övervakar och zoomar in på hela stranden. Jag ska aldrig mer springa på stranden för man kan zooma in och se varenda kroppsdel i närbild med deras apparater. Sen kom det en kille som fått sin surfbräda i huvudet och hade massa blod i hela ansiktet - så vi fick se livräddarna i action! De trodde det skulle bli 10 stygn i killens huvud för att få honom hel igen.
Så nu är vi vänner med livräddarna (Dean, Anthony/Harries - kolla upp dem på Bondi Rescue och se om ni ser dem i TV). Tydligen livade vi upp deras dag såhär mitt i vintern och ja - detsamma kan vi ju säga. Ska ut och surfa med dem någon dag. Och nästa steg blir att ta oss in i TV-serien.
Så, som alla förstår har vi det rätt bra här nere. Finns ju väldigt lite man kan klaga på. Snart är det nog dags att bygga ett sandslott. Men nu ska vi ut housewarming/bday-party hos 3 norska killar. Typ halva skandinavien är ju samlad här nere. Så nu blir norskan flytande!
Saturday, August 21, 2010
Thursday, August 19, 2010
Våren är här!
Okej, kanske inte jordens mest frekventa bloggare men en snabb uppdatering om nutidens läge innan jag går ut och leker på stranden på min lediga fredag.
Våren har kommit, det är sol och varm och dags att börja jobba på den permanenta bränna jag ska lyckas få till på de kommande 5 månaderna. Vi har köpt surfbärdor men kan nog vara Bondis sämsta surfare (eftersom stå upp på brädan inte finns i vår värld lika mycket som paddla, chilla och trilla av). Men vi ger inte upp, jag är ju ändå känd för att vara envis och fortsätter träna på den lugna sidan av stranden - där alla nybörjare och barn håller till. Men OJ vad kul det är. Och sjukt bra träning, kommer komma hem så sjukt vältränad!
Skolan är fylld av hemläxor man måste visa för läraren, känns lite som att vara tillbaka i lågstadiet och Maria och jag är säkra på att vår lärare inte tycker om oss för vi är västerländska och gör allt i sin makt för att inte ge oss good marks. Men men, vi ska ju ändå bara passa - vårt nya motto.
Vi jobbar på att lära känna fler locals och plocka upp Aussie-dialekten (G'day mate). Det går ändå förhållandevis bra. Har varit på 3 lokala födelsedagskalas, träffat en kille i en surfaffär som ska ta med oss till fina stränder och surf och en annan som har ett beachhouse 3 timmar söder om sydney dit vi ska och surfa. Som ni förstår - mycket surf här nere.
Nu ska jag gå ut och leka i stranden. Oscar ska lära mig åka racemal - någon slags kort surfbräda som man sitter på knän på och paddlar. Med andra perfekt för mig som inte kan stå upp!
Våren har kommit, det är sol och varm och dags att börja jobba på den permanenta bränna jag ska lyckas få till på de kommande 5 månaderna. Vi har köpt surfbärdor men kan nog vara Bondis sämsta surfare (eftersom stå upp på brädan inte finns i vår värld lika mycket som paddla, chilla och trilla av). Men vi ger inte upp, jag är ju ändå känd för att vara envis och fortsätter träna på den lugna sidan av stranden - där alla nybörjare och barn håller till. Men OJ vad kul det är. Och sjukt bra träning, kommer komma hem så sjukt vältränad!
Skolan är fylld av hemläxor man måste visa för läraren, känns lite som att vara tillbaka i lågstadiet och Maria och jag är säkra på att vår lärare inte tycker om oss för vi är västerländska och gör allt i sin makt för att inte ge oss good marks. Men men, vi ska ju ändå bara passa - vårt nya motto.
Vi jobbar på att lära känna fler locals och plocka upp Aussie-dialekten (G'day mate). Det går ändå förhållandevis bra. Har varit på 3 lokala födelsedagskalas, träffat en kille i en surfaffär som ska ta med oss till fina stränder och surf och en annan som har ett beachhouse 3 timmar söder om sydney dit vi ska och surfa. Som ni förstår - mycket surf här nere.
Nu ska jag gå ut och leka i stranden. Oscar ska lära mig åka racemal - någon slags kort surfbräda som man sitter på knän på och paddlar. Med andra perfekt för mig som inte kan stå upp!
Sunday, August 8, 2010
Surf Camp Australia!
Jag sitter i skolan, har tittat igenom alla mina amnen, vad jag ska lasa, vad jag ska forbereda och har kommit fram till att jag inte kommer kunna fylla mina 3 resterande timmar i skolan med plugg. Kanns inte helt vart att ha kommit in till skolan kl 10 for att mote min lilla accounting grupp och ga igenom en power point nar min forsta lektion ar kl 2 och nasta 6-7 ikvall. Sa jag tankte anga mig at lite uppdatering istallet.
Sist jag skrev var vi pa vag mot havets aventyr. Surf camp Australia! 7 tjejer fran Sydney Uni med forhoppning att lara kanna massa skona studenter fran skolan och bli valtranade surfproffs pa stranden. Men nar vi kom till bussen var ingen annan dar.. Markligt, campet var ju fullt, skulle vara cirka 50 pers dar? Det visade sig att ja, campet var fullt, men resterande 43 kom fran ett uni i Wollongong, 2 timmar soder om Sydney. Sa dar akte var plan att lara kanna massa skona folk ut genom fonstret och kvar blev ett battre tjejgang som skulle bli surfproffs.
Vi kom fram till camping vid Seven Mile Beach dar surf camp ar stationerat vid 9, gick ner till stranden och tittade pa det svarta vattnet, gick igenom campingen som omringade lagret och tackade Stefani som tagit med sig en flakt for den underbara varmen i vart rum. Roligt med campingen som surf camp ligger i: Man hade ju kunnat tro att det var en vanlig camping, sadan som vi har i Sverige dit folk kommer och campar, kanske ar som permanent sommarstalle eller besoker nagon gang for att komma nara den superfina stranden som ligger precis dar. Men sa gar det inte till i Australien. Detta var ingen camping – det var en trailor park. Med andra ord folks permanenta bostader. Sjukt. Har kommer vi och ar pa semester lar och surfa och springer runt och sa sitter folk runt omkring i husvagn, tittar pa tv, duschar i uthus och bor permanent. Man far ett lite nyt synsatt da..
Dag 1 pa surf camp da. Borjar med brecky (frukost pa Australiensiska dar man tar ett vanligt engelska ord och spacar till det genom att lagga till ett y pa slutet): musli, choklad corn flakes, chokladpalagg pa rostat brod och banan som man kan doppa i choklad palegget. For de vilda australiensarna fanns ocksa veggimite, ett fasanfullt smorgaspalagg man ska halla sig langt ifran om man ar turist och har kvar sina smaklokar. Efter brecky far vi vatdrakter, gar ner mot stranden, far surfbrador, ligger som salar pa stranden och ovar i grupp hur man ska ligga och sta pa bradan och sen ar det dags. I VATTNET! Paddla, ta en vag, hall i dig, forsok sta upp, ramla av, fa en kallsup, tillbaka ut, slass mot vagorna, fa en till kallsup, upp pa bradan, paddla, ta en vag, balansera, stall dig upp, balansera , vingla, BALANSERA, trilla av.. Och sa vidare i 2 timmar . Och kanslan? HELT UNDERBART! Som att ha varldens storsta badleksak. En blandning mellan fartadrenalin, gladje, nojet att leka i vattnet, hoppa i vagorna, lyckas med en enorm bedrift (stalla sig upp) och trana. Skulle kunna vara den roligaste sporten pa lange. Det basta? Man blir ju dessutom sjukt valtranad. Har aldrig i mitt liv haft sa ont i kroppen som efter sondagens lektion, den tredje och sista, nar jag varit i vattnet 6 timmar pa 2 dygn och envist kampat for att fa en rush som loper genom kroppen nar man surfar pa en vag hela vagen in till stranden.
2 lektioner pa lordagen gjorde oss redo for middag och kvallshang. Inte visste val vi att det skulle vara fest sa 7 oskyldiga flickor hade sjalvklart inte tagit med nagot att dricka pa campet. Tji fick vi for det hade alla andra. Men att vara ett gang tjejer, ratt roliga, utan nagot att ha till maten gick ju inte for sig. Hur loser man det? Jo, vi far en intruktor att skjutsa mig och Cattis till the Bottleo i sin bil. En bil – hur smart var inte det? Tillbaka kom vi med 4 liter goon och ett par ol. Sen var det fest! Resten ar Australiens hemligheter som inte kommer fortallas om (dock skulle ju vissa ledtradar kunna finnas i facebooks mystiska varld, men mamma och pappa, det lamnar jag till Beata att censurera J ). Kanske var det trakigt for de 43 studenterna fran Wollongong att inga instruktorer nagonsin hangde med dem. Vem vet? Inte vi.
Sondagens surfing var tung av trotta muskler, men vadret var fint och bilder pa nar vi surfar finns att visa (viktigt!). Hitta nemo pa vagen hem var en perfekt avslutning, innan jag och Cattis hittade mer energi i tunnelbanan pa vag hem och vande om for att casha in gratis pizza och ol pa Surf Camps bar Scubar precis vid central. Sondag ar ju anda en utgangsdag sa en liten svang fick vara med. Sen var det trotta flickor som somnade gott i sina sanger, helt utmattade och intryck och traningsvark.
Har vi fortsatt surfa da? Maria, Cattis och Lina kopte brador i fredags, jag och Kristin fixar det pa onsdag. Nar sommaren slar till pa riktigt har kommer surfbilderna i bikini regna tatt nar vi forhoppningsvis blivit tillrackligt bra for att svanga med bradan pa vagornas topp!
Sist jag skrev var vi pa vag mot havets aventyr. Surf camp Australia! 7 tjejer fran Sydney Uni med forhoppning att lara kanna massa skona studenter fran skolan och bli valtranade surfproffs pa stranden. Men nar vi kom till bussen var ingen annan dar.. Markligt, campet var ju fullt, skulle vara cirka 50 pers dar? Det visade sig att ja, campet var fullt, men resterande 43 kom fran ett uni i Wollongong, 2 timmar soder om Sydney. Sa dar akte var plan att lara kanna massa skona folk ut genom fonstret och kvar blev ett battre tjejgang som skulle bli surfproffs.
Vi kom fram till camping vid Seven Mile Beach dar surf camp ar stationerat vid 9, gick ner till stranden och tittade pa det svarta vattnet, gick igenom campingen som omringade lagret och tackade Stefani som tagit med sig en flakt for den underbara varmen i vart rum. Roligt med campingen som surf camp ligger i: Man hade ju kunnat tro att det var en vanlig camping, sadan som vi har i Sverige dit folk kommer och campar, kanske ar som permanent sommarstalle eller besoker nagon gang for att komma nara den superfina stranden som ligger precis dar. Men sa gar det inte till i Australien. Detta var ingen camping – det var en trailor park. Med andra ord folks permanenta bostader. Sjukt. Har kommer vi och ar pa semester lar och surfa och springer runt och sa sitter folk runt omkring i husvagn, tittar pa tv, duschar i uthus och bor permanent. Man far ett lite nyt synsatt da..
Dag 1 pa surf camp da. Borjar med brecky (frukost pa Australiensiska dar man tar ett vanligt engelska ord och spacar till det genom att lagga till ett y pa slutet): musli, choklad corn flakes, chokladpalagg pa rostat brod och banan som man kan doppa i choklad palegget. For de vilda australiensarna fanns ocksa veggimite, ett fasanfullt smorgaspalagg man ska halla sig langt ifran om man ar turist och har kvar sina smaklokar. Efter brecky far vi vatdrakter, gar ner mot stranden, far surfbrador, ligger som salar pa stranden och ovar i grupp hur man ska ligga och sta pa bradan och sen ar det dags. I VATTNET! Paddla, ta en vag, hall i dig, forsok sta upp, ramla av, fa en kallsup, tillbaka ut, slass mot vagorna, fa en till kallsup, upp pa bradan, paddla, ta en vag, balansera, stall dig upp, balansera , vingla, BALANSERA, trilla av.. Och sa vidare i 2 timmar . Och kanslan? HELT UNDERBART! Som att ha varldens storsta badleksak. En blandning mellan fartadrenalin, gladje, nojet att leka i vattnet, hoppa i vagorna, lyckas med en enorm bedrift (stalla sig upp) och trana. Skulle kunna vara den roligaste sporten pa lange. Det basta? Man blir ju dessutom sjukt valtranad. Har aldrig i mitt liv haft sa ont i kroppen som efter sondagens lektion, den tredje och sista, nar jag varit i vattnet 6 timmar pa 2 dygn och envist kampat for att fa en rush som loper genom kroppen nar man surfar pa en vag hela vagen in till stranden.
2 lektioner pa lordagen gjorde oss redo for middag och kvallshang. Inte visste val vi att det skulle vara fest sa 7 oskyldiga flickor hade sjalvklart inte tagit med nagot att dricka pa campet. Tji fick vi for det hade alla andra. Men att vara ett gang tjejer, ratt roliga, utan nagot att ha till maten gick ju inte for sig. Hur loser man det? Jo, vi far en intruktor att skjutsa mig och Cattis till the Bottleo i sin bil. En bil – hur smart var inte det? Tillbaka kom vi med 4 liter goon och ett par ol. Sen var det fest! Resten ar Australiens hemligheter som inte kommer fortallas om (dock skulle ju vissa ledtradar kunna finnas i facebooks mystiska varld, men mamma och pappa, det lamnar jag till Beata att censurera J ). Kanske var det trakigt for de 43 studenterna fran Wollongong att inga instruktorer nagonsin hangde med dem. Vem vet? Inte vi.
Sondagens surfing var tung av trotta muskler, men vadret var fint och bilder pa nar vi surfar finns att visa (viktigt!). Hitta nemo pa vagen hem var en perfekt avslutning, innan jag och Cattis hittade mer energi i tunnelbanan pa vag hem och vande om for att casha in gratis pizza och ol pa Surf Camps bar Scubar precis vid central. Sondag ar ju anda en utgangsdag sa en liten svang fick vara med. Sen var det trotta flickor som somnade gott i sina sanger, helt utmattade och intryck och traningsvark.
Har vi fortsatt surfa da? Maria, Cattis och Lina kopte brador i fredags, jag och Kristin fixar det pa onsdag. Nar sommaren slar till pa riktigt har kommer surfbilderna i bikini regna tatt nar vi forhoppningsvis blivit tillrackligt bra for att svanga med bradan pa vagornas topp!
Subscribe to:
Posts (Atom)