First week in school - one down, twelve to go

Idag är det fredag. Det betyder att skolan är slut och helgen har börjat. Jag och Maria har lyckats skaffa oss ett schema med onsdag och fredag ledigt (Cattis har dock en lektion på onsdagen) och tre dagar i skolan mot 4 dagar ledig varje vecka känns helt okej. Skolan verkar roligare än vi hade förväntat oss även om det till viss del liknar högstadieundervisning med hemläxor i varje ämne varje vecka. 2 accountingkurser och 2 marketing. När man går in i klassrummet för accounting måste man fundera på om det verkligen var Australien vi åkte på utbyte till och inte Hong Kong. Bland 97% asiater i klassrummet sticker jag och Maria ut med vårt blonda hår som blåvalar i öknen. Tydligen sysslar australiensare hellre med mjukare saker än siffror, varför marketingkurserna verkar ha en mer blandad publik. Och ett skolsystem där viss procent av betyget alltid bedöms på aktivitet under tutorials (typ seminarier) uppmuntrar verkligen studenterna att vara aktiva och föra diskussion även under föreläsningarna. Tänk amerikansk collegefilm där läraren ställer en öppen fråga och alla med en åsikt säger vad de tycker. Sjukt kul faktiskt, till skillnad från Handels oengagerade föreläsningar där passivt lyssnade står i fokus. Nu känner vi bara att det är dags att skaffa lite mer engelsktalande vänner så man kan matcha australiensare och engelsmän språkmässigt i klassrummet. Vår svenska halvengelska ska helt enkelt bort nu! Men tro det eller ej, jag tror faktiskt att skolan kan vara kul här. Och det hjälper ju att vi bara ska få pass och alltså spendera 4 dagar i veckan mer sol och surf.

Men fredag, det betydde ju att helgen redan börjat. Och det har den. Igår var jag och vår nya roomie Kristin från Norge ute på galej. Housewarming party hos 5 brittiska tjejer. Hade sjukt roligt med Kristin (och tur är väl det eftersom vi ska dela rum i 4 månader nu) och 2 belgiska pojkar. Jättemycket folk på förfesten, diss på taxi för gratis tåg, lek i rulltrappor och utgång i Kings Cross. Worldbar med en vakt som pratade svenska, tekannor, 2 dansgolv, australiensare, de brittiska tjejerna (jag gillar Georgie med superkrulligt hår bäst) och sinnessjukt god pizza på vägen hem. Hittar till och med till nattbussen nu. Börjar verkligen bli en äkta Sydney-bo. Just nu sitter jag på stranden och skriver blogginlägget. En australiensare kommer förbi och säger "You must 'ave good eyes mate" på så bred australiensiska så jag måste be honom upprepa vad han sa. Tydligen måste jag ha väldigt bra ögon för att solen strålar och min dataskärm är mörk. Med vad gör man inte när man bor på en av världens vackraste stränder? Måste bara jobba på min australiensiska och sedan är jag nog hemma som local. Lärde mig 2 fraser igår. "Where's your dingo" och "Your dingo ate my paper". En väldigt lustig engelska de har.

Om 3 timmar åker vi på surf camp på en jättevacker strand 2 timmar söder om Sydney (men lugn mamma och pappa, det är också den strand i Australien som har det största och säkraste hajnätet) så nu blir det upp till bevis. Blir vi surfare eller inte? Det återstår att se..

Utsikten från vår port...

... är förresten visningsbilden på bloggen här. Vi bor rätt nära stranden!

Sneaky Sundays

I Sverige kan man ju tro att söndagar är en dag att vila. När man återhämtar sig från helgen, kollar på film, kanske går en promenad, kanske pluggar lite om man är riktigt duktig. En dag man gör allt det som involverar mjukisbyxor, ofixat yttre och lugn. I Sydney är det annorlunda. Söndagar är en av de stora utgångsdagarna. Vart man än tittar ser man fixad tjejer i tajta klänningar och skyhöga klackar. Killarna har kavaj, och kanske en liten näsduk i fickan. Man är uppstyrd och sugen på utgång.

Som äkta Sydneybor kunde vi ju inte vara sämre. Sneaky Sundays på Hugos innebär pizza 5 dollar, öl 5 dollar, vin (eller den australienska rip-offen "goon" som inte görs på druvor utan på ägg, mjölk och fiskprodukter) 5 dollar och alla drinkar 5 dollar. Med andra ord allt man kan önska. Lyckades dessutom få James, en infödd Sydney-bo, att lova att han skulle försöka ge oss lite surflektioner så fort vi lärt oss stå på brädan (även fast han tvivlade på sin lärarkompetens då det verkade som det inneburit slutet för hans förra förhållande. Vi har ju dock inte den relationen så vi hoppas att det kanske kan gå bättre för oss). Tanken är att efter några timmar med James ska vi kunna svänga och trixa med brädan. Vi får väl se hur det går.. Surf camp nästa helg blir upp till bevis!

Svenska som vi är kunde vi trots vår tappra försök inte skaka av oss söndagens vilokänsla. KL 12 fick vi ge upp och bege oss mot sängen. Kanske bättre lycka nästa söndag.

Inflyttningsfest = början på en förfeststurné

Efter en vecka i vår lägenhet kände vi att det var dags att visa upp den för världen. Samtidigt som vi kände att det var dags att introducera den svenska traditionen med förfest hemma hos folk istället för på dyra barer här i Sydney. Två flugor i en smäll och en inflyttningsfest tog plats i lägenhet 7 på 58 Campbell Parade, 2026 Bondi Beach. För att inte bryta mot kontraktet och göra vår renlige hyresvärd upprörd var endast ljus dryck tillåten (alltså inga rödvinsfläckar i våra vita soffor). Kvällen bar sedan vidare till Ivy, en av Sydney coolaste klubbar med pooler, fontäner inne, dansgolv på flera plan och halv utan tak trots att det ligger mitt i ett höghus. Tittar man upp från dansgolvet ser man både våningarna ovanför på alla sidor men också stjärnorna rakt ovanför. Det bästa - gratis inträde varje fredag och massa roligt folk där.

Sjukt lyckad kväll, speciellt då vi lyckades få in vår sista tjej till lägenheten. Världens sötaste norska som heter Kristin och kommer vara ett festligt tillskott till vårt lilla kollektiv. Så länge hon är ett fan av pasta och tomatsås det vill säga.

Två dagar i skolan, en barrunda och lite shopping = nästan natives

Så har vi påbörjat vårt alldagliga liv här i Sydney. Ortientation week på University of Sydney visade sig vara en peppring av reklam för resor, internship och kurser där en största delen består av att vandra i bushen eller kolla på sportmatcher. Tvyärr har ju handels redan bestämt exakt vad vi ska syssla med i skolan här, så någon plats för konst eller flumkurser finns inte. Det får bli redovisning och marknadsföring för hela slanten. Dock lyckades vi manipulera schemat till lediga fredagar och imorgon ska vi gå till fakulteten för att se om man kan göra något åt den enda lektionen på onsdagar också. Så mycket tid som möjligt för surfing.

Skolan har dock också givit oss tillfälle att lära känna massa roligt folk. Sydney University är fullt av skandinavier (man kan märka ut dem på det blonda håret) men norska och danska är svårare än man kunnat tro. Enligt svenska källor som redan varit här en termin kommer man dock bli lika skillad på skandinaviska språk som engelska här. En skandinavisk barrunda blev dock crashad av ett gäng amerikaner. Sjukt festliga. Amerikaner som inte ännu fyllt 21 (och alltså inte kan dricka lagligt i USA) är tydligen som förvuxna fjortisar - men på ett bra sätt. I deras sällskap lär det aldrig bli brist på fest i alla fall. Och om man är dålig på swing dancning ska man akta sig för killen från Alabama, om det kommer på en swing låt kommer han inte tveka att slita tag i ens händer och börjar snurra. Tur att swing inte är den vanligaste musiken som spelas på barerna i Sydney.

Vi har också bokat in oss på ett surf camp nästa helg för att få se ifall vi är födda surfare eller inte. Vi hoppas på det med tanke på att vi bosatt oss sjukt nära stranden men långt ifrån allt annat. Men det återstår att se.

Idag har vi utforskat Bondi Junction, det största samhället närmast stranden. En stor galleria, fylld med allt ifrån Louis Viutton och Armani till H&M-rip-offs och slaktare. Bra att veta var man ska gå ifall csn-pengarna skapar ett överskott i plånboken som måste spenderas. Jag lyckades köpa ett par träningsskor för att komplettera mitt barfotaspringande på stranden med längre löprunder på asfalt. Sandlöpning ger bra träning men kan vara nice att varva träningsvärken i fötterna med lite längre traditionell löpning. Och ska man springa långt blir Bondis 1 km fram och tillbaka kanske lite långtråkigt.. Folk säger ju att man aldrig i livet är så vältränad som när man bor på Bondi. 5 dagar här nu, sprungit 2 ggr, varit på gymmet en gång och är lite sugen på en runda senare - ja, vi kommer nog att må väldigt bra här när allt kommer omkring (och komma hem snyggare än någonsin - brunda, blonda och sjukligt vältränade)!

Stockholm - Sydney. En vecka senare.

Okej, efter en vecka på resande fot kommer man till en punkt där man måste bestämma sig; ska jag dela med mig av mina äventyr eller totalt avskärma mig från mitt gamla liv för att med hjärta och själ kunna leva i nuet och min nya värld? Ja, en sms här och där, kanske en skype-dejt med mamma och pappa är ju oavsett ett måste men mer än då? Jag har nu, efter xxxxx antal dagar i Australien tagit det otippade beslutet att ja, jag ska dela med mig av mina äventyr. Vem hade någonsin kunnat tro det? Jag har startat en blogg och kan nu med god ton kalla mig bloggare (fast vem gör det med god ton?). Och före Daggen D som till och med på krogen i Stockholm blir igenkänd som en stor bloggeska. Sjukt. Men mode eller trender blir det tyvärr inte (det skulle väl isåfall vara senaste surfarshortsen på Bondi), utan nu, kära mamma och pappa och alla andra som vill veta, tänkte jag berätta om vårt nya liv i landet i fjärran. Hur man går från ett liv i ett land där snögubbar är en självklar del av ens uppväxt till en värld där ingen någonsin sett snö, än mindre haft ett snöbollskrig. Snowboard? Nej, här är det surfarna som leker på brädor i en annan form av H2O. Mössa och vinterkängor? Javisst, men bara när man är inne eftersom husen utan varken isolering eller värmekällor är det enda som når under 10 grader här i Sydney. Snögubbar? Nej, här är det sandslotten som regerar. Så hur skulle någonsin tre svenska flickor kunna trivas i detta konstiga land? Ja, man kan ju börja med att skaffa en lägenhet med kasta-macka-avstånd till Bondi Beach och ta en löptur sicksackandes mellan vältränade surfare. Jo, det ska nog kunna gå i alla fall.

En kort recap om vad som hänt sedan vi lämnade Sverige 40graders stekande mark: 30 timmars restid, transfer London, HongKong, otaligt många filmer, serier och flygplansspel senare landade vi i Sydney. Lyckades hitta universitetets stånd på flygplatsen, tog en taxi med en chaufför som var vänlig nog att visa oss halva staden då han välvilligt cashade in dollar efter dollar genom att cirkulera hostels kvarter ett antal gånger (tydligen väldigt många enkelriktade gator i Sydney och OJ om vi fick gå 3 meter). Backpackers-hostel, dela rum med 3 tyskar, se amerikaner klä av sig och ha wet t-shirt-contests i en halvtaskig bar med namn Scary Canary (dit vi endast gick för att casha in våra gratis drinkar vi fick vid inchecken). Det var liksom inte riktigt vår grej kände vi, så en dag av lägenhetsletande fick räcka, vi skulle ut ur hostelet. Det visade sig dock att vi kommit i rättan tid och lyckades få en av de bästa lägenheterna någon har set. Nu ska vi bara hitta en okänd fjärde person att dela den med. Jag ska dela rum med henne i alla fall.

Vad har vi mer gjort? Sett operahuset, den stora bron, royal gardens, ätit på kinaresturang, legat på stranden en stund, varit på zoo, handlat mat, sprungit på stranden och besöks utomhusgymmet. Så vi har väl täckt av det viktigast man ska göra som turist. Tur det, för imorgon börjar skolan och då ska vi gå på jakt efter vår fjärde person till lägenheten. Spännande.